Dagbok

Mina Tankar.

27 Oktober, Var ska jag börja? Hur ska ni kunna förstå?

Hej alla!

Det har varit tyst här på sidan länge nu. En del av er tror säkert att jag lever livet och inte har tid att skriva. Det är så fel det bara kan vara. Skälet till att det är tyst här, är att det sker saker i mitt liv som jag ännu inte kan skriva om.
 Den 1 december kommer jag berätta för er, då är jag fri att yttra mig. Det är ett tag till dess, 35 dagar närmare bestämt. Jo, jag räknar dagarna.

 Den här hösten som skulle bli en nystart och något positivt har blivit rena mardrömmen. Alla mina planer att kunna avsluta min sjuksköterskeutbildning har fått läggas åt sidan. INTE för att jag har velat, utan för att jag har varit tvungen. Många stunder den här hösten har jag tvivlat på att jag någonsin kommer göra klart utbildningen. Att kroppen kommer klara det, Jag vill nämligen mer än vad kroppen klarar just nu. Vilja och realism är inte samma sak.

Jag har funderat fram och tillbaka, om jag försöka läsa något annat för att komplettera det jag redan läst? Då skulle jag i alla fall få ut en examen.

Varje gång jag tänkt så gör det ont i hjärtat, det är inte det jag vill. Jag vill få min sjuksköterskeexamen, jag har inte slitit mig hela vägen hit för att ge upp. Jag har inte gett mig en ärlig chans att klara den sista biten. Det måste jag ge mig själv innan jag omvärderar möjligheter.

Så förra veckan tog jag kontakt med ett utav Universiteten här i staden. Ett av dem som inte ville hjälpa mig för snart 5 år sedan. Ja, ni läste rätt, den här resan har varit lång. Jag sökte självklart in här i stan innan jag hamnade i Umeå.

En del av er tänker säkert, varför söker du upp ett universitet som redan sagt nej? Ja, bra fråga. För det första visar det bara hur jävla mycket jag vill det här. För det andra vill jag känna att jag har provat ALLA tänkbara möjligheter, ingen ska kunna säga att jag inte gjort allt. Den som tycker så ska våga möta min blick. Då ändrar du nog uppfattning. För det tredje sitter jag i en annan position idag. Jag kommer till Universitetet med en nästan avslutad utbildning. De kan inte säga att jag inte kan.

Imorse åkte jag ut till Universitetet där jag hade bokat in en tid med en ansvarig. Det jag ville veta, var om jag skulle kunna bli överflyttad till deras utbildning?
I så fall skulle jag få avsluta mina studier på hemmaplan, slippa resor och pussel med assistansen och Tim och Linus kan bo hemma. Framför allt skulle jag spara på min energi och jag kan få mer resurser och stöd för universitetet är nära mina praktikplatser. Jag åkte till dagens möte utan några förväntningar, men åkte därifrån med hopp och positiva tankar, Vad glad jag är att jag aldrig ger mig.

Vi ska ha fler möten men det finns goda möjligheter att jag kan bli överflyttad till hösten 2012. Till våren är för tidigt då det behövs extra planering. Dessutom måste jag använda det kommande halvåret till att må bra kroppsligt och själsligt.

Det här beslutet gör ju att jag bestämmer mig för att rota mig i huvudstaden. Jag har ju haft mycket tankar på att flytta. Men i och med denna möjlighet känns det bra. Den ända oron är min höga hyra, men en bit i taget så ordnar det sig nog tillslut. Jag har tur som har världens bästa mamma och pappa. Känner jag er rätt hänger ni med ända in i mål? I mål kommer jag komma om än lite senare än planerat. Men har jag tur har jag ett sommarjobb till sommaren, det är en början.

Man ska aldrig sluta hoppas! Ingenting är omöjligt!

Miljoner kramar till er alla där ute!

Maj, Juni och Juli Livets alla nyanser!

Det har gått nästan tre månader månader sedan sist jag skrev här och mycket har hänt. Det är en blandning av livets alla nyanser: Glädje, Lycka, Skratt, Stolthet, Sorg, Tårar och Saknad. Lustigt och fascinerande att så mycket olika händelser kan inträffa på kort tid ibland men precis så är livet och det gäller att hänga med i svängarna. Vi börjar från början.

Den 17 Maj fyllde min älskade Tim 5 år! Kan inte förstå att det redan gått 5 år sedan han kom in i mitt liv. 5 år av lycka är det! Att han mår så bra och njuter av sitt liv trots sin hjärtsjukdom det värmer i hans Mattes hjärta. Tims födelsedag var regnig och blåsig och han var skitsur för att han inte fick gå ut och prova sin födelsedagspresent, en ny sele. Taskig Matte som inte ville gå ut i ösregn. Dagen räddades av att det fanns grädde hemma och en ny tiger med kattmynta i.

Det blev en kladdkaka toppad med jordgubbar. Tim och Linus var bara intresserade av grädden!

Grädde är mums!

Rix FM Festival i kungsan

Den 22 Maj var det dags för premiären av 2011 års Rix FM Festival. Det var en fin försommar kväll med många bra artister, bland andra Tove Styrke, The Ark, Eric Saade, Bruno Mars och Andreas Johnson. Har blivit lite av en tradition att "inviga" sommaren i kungsan på detta sätt.

Lycksele

Den 23 Maj satte jag mig på planet och flög upp mot Umeå. Det var min första resa sedan jag fick peg:en så jag jättenervös att sondmat, aggregat och näringsdrycker inte skulle gå igenom säkerhetskontrollen på Arlanda. Till vår lättnad gjorde väskan det, tack vare mitt fina intyg som min dietist skrivit. Trots att jag hade mått allt bättre den gångna månaden och pegen inte hade krånglat så var jag ändå rädd att något skulle hända. Inte så konstigt med tanke på hur de senaste månaderna hade sett ut. Vi resonerande ändå som så att Lycksele var en bra första destination att börja med. Jag är trygg där, har många runt mig och det är nära till sjukhuset. Det sistnämnda skulle visa sig ha betydelse men ur en annan synvinkel. Mer om det senare.

När vi hade landat i Umeå var permobilen inte sig lik. Styrkulan på joysticken fattades. Det var inte helt enkelt att styra stolen med en pinne. När vi kom fram till Lycksele på eftermiddagen gick vi och köpte pingisbollar som skulle fungera som substitut för styrkulan. Ha det något dygn sen fick jag klara mig utan då den gärna ville lossna vid olämpliga tillfällen. Jag lärde mig faktiskt att klara mig utan den.

Det var så kul att komma upp och träffa alla, jag missade ju träffen i Januari pga peg operationen. Nu såhär i efterhand är jag så glad att jag åkte upp. Jag märkte när jag var där att jag äntligen fick tid att landa lite och bearbeta lite av det som hänt. Jag behövde också få tid att fundera och rådfråga hur jag skulle göra med mina fortsätta studier. Jag behövde bli peppad och det blev jag verkligen. Tack ALLA fina, ingen nämnd och ingen glömd. En av kvällarna i Lycksele träffades vi bagarstugan och gjorde pizza i stenugnen. Det var första gången jag åt pizza på över ett år, jag behöver nog inte nämna att det var gott! Hade inte gjort pizza så här sedan jag var liten tillsammans med mormor. Det fanns nog en mening med det, en mysig kväll var det i alla fall.

De sista dagarna i skolan ägnades åt övningar och redovisningar. Under helgen åkte jag ner till Umeå på lördagen. Jag gick på bio för första gången på nästan ett halvår, jag som i normala fall kan gå ett par gånger i månaden. Ytterligare ett bevis på hur sjuk jag varit. Vi åt middag på Frasses och sedan efterrätt på mitt favoritcafé. Så mycket som jag lyckades äta den dagen hade jag inte gjort sen förra hösten. Den dagen var jag även på VH-Assistans huvudkontor, det kommer att bli en spännande höst!

Kreativ lösning på styrkula

31 Maj Examensmiddag

På tisdagskvällen, dagen innan examen samlades vi och åt tre rätters middag tillsammans i Dansens hus. Det var verkligen mysigt även om kvällen fick ett tidigt slut för mig. När det var dags för efterrätten, en jordgubbstårta. Hann jag inte mer än att stoppa in skeden i munnen så började det klia och svullna i halsen. Kvällen slutade med ambulansfärd till akuten. Inte vad jag hade tänkt direkt. Jag som var så glad att pegen hade fungerat problemfritt så får jag en allergichock istället. Lite typiskt mig ändå. Jag var i alla fall på rätt plats. Så fint bemötande och hjälp som jag fick av vårdpersonalen hade jag definitivt inte fått hemma, det kändes tryggt. Det tog inte lång stund innan hela akuten och IVA visste att jag skulle fira min examen dagen efter så det blev många Grattis hälsningar!

Under middagen så skulle alla hålla ett litet tal om vad de här tre åren har betytt för oss, jag hann tyvärr aldrig hålla mitt tal så här kommer det.

Jag har haft tre otroligt roliga år tillsammans med er. Som har betytt väldigt mycket för mig. Ni har varit fantastiska som har stöttat och hjälpt till på många sätt. Jag önskar er all Lycka Till i framtiden! Jag vet att ni kommer bli underbara sjuksköterskor. Tvivla aldrig på det!

1 Juni, Examen

Tre år går väldigt fort. Det har hänt mycket under den här tiden. Det allra viktigaste är nog att jag har utvecklats otroligt mycket som person och blivit tryggare. Åren har inte varit lätta dock och min kropp har inte varit lätt att handskas med alla stunder. Men jag har slitit på ändå. Det är nog först nu som jag börjar förstå vilken resa jag har gjort både studiemässigt men också på det personliga planet. Jag har känt mig så kluven inför det här datumet, jag har slitit med målet att jag skulle vara klar med allt vid examen. Det målet har jag fått lägga på hyllan för längesen men då istället brottats med tanken om jag skulle närvara vid examen. Nu gjorde jag det och med facit i hand är jag glad för det. Jag behövde det för att faktiskt förstå hur långt jag har tagit mig mot alla odds jag har och har haft emot mig. Jag var riktigt stolt och glad den dagen och det kan ingen ta ifrån mig. Stipendiet som jag och Lars fick för bästa C-uppsats betyder så enormt mycket för mig och ger mig kraft att kämpa vidare!

Det blev mycket fina blommor i samband med min examen. Tack Jens för dessa jättefina blommorna!

Dessa fina blommorna fick jag av Katrin, Paola, Tina och Ellie! Tack snälla ni!

Min födelsedag

Så kom min 30-årsdag även utan att det blev en USA-resa. Jag hade jättesvårt att bestämma mig för hur jag ville fira den. Det blev en kryssning till Åland och det var bra väder förutom att det blåste så. Det var en mysig dag med Shopping och god mat. Jag hittade en parfym som jag velat ha ett tag så dagen blev lyckad. Tack Paola för att du hjälpte mig att göra dagen så bra. Jag har länge känt att det har känts jobbigt att fylla 30 och då inte för åldern utanför att jag hade nog önskat att jag skulle ha uppnått mer saker fram tills nu. När vi satt på soldäck på vägen hem så kände jag mig tacksam att få sitta där och glad över det. Jag inser att jag har uppnått mycket värdefulla saker i mitt liv och jag har två underbara katter, vänner och familj som jag älskar över allt annat. Jag studerar och många spännande framtidsplaner. Det är inte alla som har det! Det känns helt okej att vara mitt i livet där alla utmaningar väntar.

Helgen efter att jag fyllt år kom Carro och Camilla på en liten trevlig grillfest. Det vart riktigt lyckat. Tack för alla fina presenter jag fick på min födelsedag. En gemensam nämnare flera hade var Ginatricot! Förstår inte hur det kan komma sig? Menar ni att jag bara brukar nämna att det är min favorit affär! Eller tjata kanske! Tusen Tack allihop.

Blommor från Mamma, Pappa, Mattias, Jennie, Morfar, Tim och Linus på min 30 årsdag! De var verkligen så himla fina. Tusen Tack!

Carro och Camilla kom och grillade hos mig, jag invigde min klotgrill för första gången. Grillbriketter är inte min starka sida men det blev bra till slut tack vare en gammal scout i gänget

Midsommarhelgen

tillbringades på Gotland hos Jens med familj. Den innehöll studentmottagning, seglartävling, fikapauser, god mat och shopping. Jag älskar verkligen att komma till Gotland det är en speciell plats tycker jag. All stress bara rinner av mig. Nu var det ett halvår sedan vi sist sågs jag och Jens så det var riktigt kul och skönt att ses. Många skratt bjöd helgen på. Dagen före midsommar drog jag med mig Jens ut på shoppingrunda, han anser att det inte finns något att shoppa i Visby men det gör det, jag säger bara Kränku. Min favvo affär. Den innehåller det mesta för en te älskare som jag!

Ett sista farväl av Mormor

Den 30 Juni begravdes mormor. Det var en jättefin begravning och jag tror att mormor hade varit riktigt nöjd. Det märktes verkligen hur omtyckt och betydelsefull mormor är för många. Jag skriver är eftersom vi kommer bära med oss betydelsefulla minnen i våra hjärtan för alltid! Jag trodde inte att man kunde gråta så många tårar som jag har gjort men det kunde man. Det känns konstigt och tomt att du inte finns hos oss längre mormor. Men jag vet att du finns med mig för jag bär dig med var jag än är! <3

5 Juli Linus 2 år!

Den 5 Juli fyllde Linus 2 år och det firade vi med tårta hemma hos Mamma och Pappa. Morfar kom också på lite födelsedagsfika. För några månader sedan när Linus blev akut sjuk i sina njurar trodde jag faktiskt inte att han skulle få bli två år. Det trodde inte veterinärerna heller först, men Linus precis som sin Matte trotsade oddsen. Min älskade Linus, din Matte är så glad och Lycklig att du mår bra igen. Bushumöret är det inget fel på.

Bus med storebror och den nya leksaken!

Ullared, Herrljunga, Göteborg

Det blev en tripp till Ullared denna sommaren också. Det blev lite smått och gott men framför allt träningskläder som jag ska när jag åker till Teneriffa på Rehabilitering i December. Jag ska göra om min fotovägg här under hösten så jag köpte lite saker till det också.
Mina vänner bor utspridda över hela Sverige och norden också för den delen och många har jag inte träffat på länge. Just så var det för mig och Anna, vi hade inte setts på 10 år. Gissa om det var roligt att ses! Även om lång tid hade förflutit och mycket hade hänt så kändes det lätt att ta vid. Det blev en mysig eftermiddag i Herrljunga och jag hoppas att vi ses snart igen Anna. Massa kramar till dig!

Den 13 Juli hade sista Harry Potter filmen premiär. Jag såg premiären nere i Göteborg denna gång. Jag hade riktigt höga förväntningar på den eftersom del 1 hade varit så otroligt fantastiskt bra. Lite besviken är jag faktiskt. Det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig. Världens största äventyr har ändå fått sitt slut och det är magi i sig att ha följt äventyret sedan det börja för 10 år sedan.

Under dagen i Göteborg gick vi i Nordstan, jag köpte sommarens vettigaste investering, en ny MP3 Det blev en Sony Walkman. Min gamla MP3 skötte volymen av sig själv och gick från 10-40 på 2 sk att jag inte fått hörselskador är en gåta. Sedan fikade vi på Espresso House jag har blivit stamgäst där denna sommaren. Deras Chai Latte och Chokladboll som är doppad i choklad är super! Vi tog spårvagnen från Nordstan till Liseberg. Av någon anledning hade jag glömt ladda batterierna till permon, det händer sådär var 10:e år men den dagen var det mindre lyckat. Katrin blev min räddare i nöden kan man lugnt säga. Inne på Liseberg gjorde vi några av fem-kampsgrenarna, det var riktigt kul. Vi avslutade dagen med en halv special innan vi begav oss mot bion. Det är en annan historia det.

Tid med familjen!

I sommar har jag varit 4 veckor hos mamma och pappa. Det har varit skönt efter allt som har varit och jag har hunnit med att träffa släkten också. Träffade min kusin Hanna och hennes son rasmus, då 4,5 månader. Vi sågs och fikade och tjötade en massa. Jag hoppas att vi ses snart igen Hanna, massa kramar.

Vi hann med att fira mig också när jag var nere, roligt att träffa alla och tack för de fina presenterna.

Dagarna innan jag skulle åka hem träffades jag, Morfar, Jenny och Malin och promenerade Hälsans Stig genom Trollhättan. En mycket fin slinga och Morfar bjöd oss på gofika på strandgatan. Tack så mycket Morfar!

Nu är jag åter hemma i vardagen igen och nya utmaningar väntar!

Ha det bra och en fortsatt skön sommar till er alla!

16 Maj Sorg och Glädje sida vid sida!

Måndag och en ny vecka trots allt som hänt det senaste dygnet. När jag pratade med mamma i eftermiddags så kändes det som att det var evigheter sedan vi pratades vid men det var det ju inte. Det känns som tiden stannade igår morse men ändå inte liksom, livet fortsätter ändå och det är bara att försöka göra sitt bästa för att hänga med. Jag var otroligt glad att jag och Ida hade bestämt träff på förmiddagen för att arbeta med vårt gemensamma arbete om organisation och ledarskap i vården. Det var skönt att få skingra tankarna en stund. Tack för ditt stöd den senaste veckan Ida, det värmer.
På eftermiddagen åkte jag iväg och handlade födelsedagspresenter och lite godsaker. imorgon ska vi fira födelsedag här hemma. Hade nästan glömt bort det i allt som varit den senaste veckan, men bara nästan. Det är okej att glädjas mitt i sorgen också. Att man gläds åt det fina i livet innebär inte att man sörjer mindre för det, utan man tar vara på stunden här och nu!

 Känner att jag längtar jättemycket efter familjen och det kommer inte bli mindre längtan i helgen när Pappa kommer upp för att hämta Tim och Linus. Men som Ida sa idag, det kommer bli skönt att komma upp till Lycksele på Måndag och träffa alla. För bara en månads sen trodde jag faktiskt inte att jag skulle kunna ta mig upp och jag visste inte riktigt om jag innerst inne ville. Jag har inte tyckt att det är min examen eftersom jag inte är helt klar och osäker på hur min slutgiltiga examen kommer se ut. Nu känns det dock mycket bättre och det känns som en examen på sätt och vis i alla fall. Tack alla underbara som fått mig att känna så till slut. Ingen nämnd och ingen glömd!

Så då kommer genast problemet vad sjutton ska jag ha på mig? Ska ge mig ut och leta imorgon. Det blir säkert bra till slut.

Om tre veckor skulle jag ha rest iväg till USA för att fira min födelsedag. Den resan har jag fått avboka pga min hälsa och det känns helt okej, men fylla år kommer jag ju göra ändå. Hade känts mycket bättre att bara få resa bort, det känns inte kul att fylla 30. Det känns riktigt hemskt om jag ska vara ärlig. Mest för att jag känner att jag borde ha uppnått så mycket mer vid det här laget. Men som sagt så har jag fantastiska vänner som menar att jag har uppnått mer saker än det och att det är mer värdefullt. Ni vet att ni är bäst va? Jag har funderat på det där och det kanske är okej att bli vuxen nu då? Fira ska jag göra också, det kommer bli fint tror jag.

Kramar till er alla där ute!

15 Maj, Tänder ljus för Världens Bästa Mormor!

När jag var liten blev jag jätte arg när Mormor och Morfar skojade om att de var gamla! De fick inte säga att de var gamla, var man gammal kunde man ju dö och de fick inte lämna mig. Idag är jag vuxen och förstår på ett annat sätt att man kan ju inte leva hur länge som helst. Även om jag skulle önska att mina nära och kära fick det. Det har varit en annorlunda dag idag, det är konstigt att tänka att mormor har lämnat oss. Samtidigt som jag är lättad över att hon inte behöver lida mer. Även om jag inte hann träffa mormor en sista gång så har jag ändå känt mig delaktig hela tiden så det är en lättnad i sorgen. Tim har inte lämnat min sida sen telefonen ringde tidigt  i morse. Han vaktar mig och tröstar mig när det behövs, min kloka kisse. Linus hjälper också till på sitt sätt om än lite annorlunda. Han tycker inte om när Matte är ledsen så han gör sitt bästa genom att hitta på bus så Matte får något att göra. Det hjälper det också. I eftermiddags gjorde jag mormors varma smörgåsar, jag gör de ganska ofta och Tim och Linus älskar dem. Vet ni varför? Det är tonfisk på förstås!

Det är sällan jag tänder ljus här hemma då jag är rädd att framför allt Linus ska springa in i dem eller något. Men nu ikväll tog jag fram min fina ljuslykta och stoppade i doftljus med en doft av äppelpaj, tyckte det passade bra idag. Både Tim och Linus har tittat fascinerat på ljuslyktan så de känner också att det är en speciell dag idag.

Jag har så otroligt många fina minnen som jag delar med mormor och de kommer jag alltid minnas med stor glädje och Lycka!  Det jag sörjer är det jag vet att du så gärna hade velat uppleva men inte kommer få göra. Men du kommer alltid att finnas med mig genom livet och jag har en känsla av att du kommer kika ner från ett moln i din himmel och kolla så att vi håller ställningarna!

Sov Gott Mormor! <3

4 Maj, Inte som alla andra!

Efter 14 veckors kamp för att få rätt vård, rätt behandling, och information för att kunna bli frisk är jag nu i mål. Att peg operationen inte skulle bli enkel det visste jag trots att läkarteamet hävdade att det här bara var en enkel rutinoperation och inget komplicerat alls. Inget blev enkelt, istället blev det en kamp för att få läkarna att förstå att min kropp inte är som alla andras och att mina behov måste tas på allvar. Det skulle krävas ett sjukhusbyte och byte av vårdteam för att nå dit. Efter en bukinfektion, ett magsår, en virusinfektion i körtlarna och en bakteriell infektion i bihålor och öron är jag nu frisk. Mitt CRP har gått från 116 till att ligga och pendla mellan 25-20 några veckor till att nu vara normalt (under 8) men det tog 14 veckor. Jag har aldrig varit såhär sjuk och utmattad någon gång. Idag känns det fantastiskt att det faktiskt kunde vända, det kunde bli bättre.
Jag har många gånger under dessa veckor bara velat dra ut pegen och strunta i allt, speciellt när smärtan och rädslan varit stor. Det har inte varit självklart att jag ska kunna behålla den heller och den ovissheten har varit en plåga. Att behöva gå igenom detta helvete för ingenting. Vändningen kom för en månad sen och jag är evigt tacksam för personalen på ST Görans sjukhus som har lyssnat på mina behov och teorier.  Trots att mina besvär är väldigt ovanliga vågade de ta ansvar och prova sig fram när ingen annan gjort det. Jag märker redan en tydlig skillnad och vet att det kommer vara värdefullt för mig i framtiden.
Nu hoppas jag kunna få landa i det som varit och börja vänja mig med att ha pegen. Jag har en bra bit kvar tills jag är helt återställd men det går åt rätt håll. Jag har en del minnesluckor från den första tiden när jag var som sjukast. Det kan vara tufft ibland speciellt när mardrömmar gör sig påminda. Det är skönt att jag kan fråga mina assistenter som var med under den perioden hur det var. De har varit fantastiska som stöttar mig så.
När jag har återhämtat mig lite mer kommer hela denna vårdkarusellen resultera i en anmälan. 2007 anmälde jag ett annat i sjukhus i den här staden och vad allt i grund och botten handlar om är att jag inte kan få vård efter mina behov och förståelse för att jag inte är som alla andra. Skrämmande eller hur?

På fredag har jag mitt sista planerade läkarbesök sen är jag fri! Det är nästan värt att fira. Jag ska nog ta en sväng förbi personalen på Kirurgakuten och tacka de med. Tack vare att de "städade" upp efter sina kollegor så kunde jag behålla pegen och tack vare de har jag fått den hjälpen jag behövde!

Min sjukskrivning gick ut i måndags och jag kommer in sista veckan i  en kurs vilket innebär tenta imorgon. Jag har ingen kurslitteratur men en utmaning är aldrig fel! Jag är ju inte som alla andra! Hur det än går är det en seger att bara få göra den. Det är skönt att vara tillbaka igen!

Till sist skänker jag en tanke till världens bästa mormor och skickar den största kramen av alla genom cyberrymden!

Ha det gott alla!

Massa kramar!

22 April, Härlig Långfredag.

Jag började denna långfredagen med att spränga en magisk gräns. När jag tittade på displayen på sondmatspumpen hade den passerat 1 dl. Jag vet det låter inte mycket men i jämförelse med att jag hittills har fått i mig 10-20 milliliter ett par timmar åt gången för att sedan varit tvungen att pausa, så är en 1 dl MYCKET! Det har varit en magisk gräns jag faktiskt tvivlat på att jag skulle klara. Vi hade lite tyst jubel här i morse, det har varit så mycket strul de senaste månaderna att vi alla lärt oss att inte ta ut något i förskott. Det kan vända alldeles för fort. Just nu går det framåt och det är det som är viktigast. Dagen fortsatte med en härlig tur på stan med Linn fylld med skratt och prat. Så härligt att ses, det var ju nästan ett år sedan sist. Tack för fikan vännen, min första riktiga fika på läänge! Vad jag har läängtat efter Chai Latte! Sen blev det en liten rundtur i City och Gamla Stan, mys! Tack för en jättemysig dag Linn, det behövde jag verkligen! Vi hörs snart och vår roman ska bli klar!

När jag kom hem påskpyntade vi lite, pyntade är nog passande ord, fjädrar överallt!
Men det är trots allt Påsk och några Goa skratt fick vi!

Ha en fortsatt skön påskhelg alla där ute!
Kram

19 April, vårpromenad

Hej där!

Hoppas att ni har det riktigt skönt i vårvärmen som har kommit de senaste dagarna. Det har snart gått tre månader sedan jag gjorde operationen men det känns som en oändlighet. Det är som jag har bott i ide nu när jag kommer ut och känner att det är soligt och varmt ute. Det är skönt det känns som att tillvaron börjar ta små steg åt rätt håll, men jag har varit med om tillräckligt de senaste månaderna för att veta att det snabbt kan förändras så jag tar en bit i taget istället. Det är först nu som jag börjar orka att vänja mig med Pegen och att den är en del av mig på ett bra sätt. Efter månader av strul och smärtor där jag bara velat dra ut den känns det nu som att jag absolut vill ha kvar den. Just nu använder jag den på nätterna för att boosta näring.Det fungerar över förväntan. På dagtid använder jag den för att få i mig vätska. Jag som i vanliga fall får i mig c:a 5 dl vätska per dygn och lärde mig att alltid vara lite törstig får i dag i mig den vätska jag behöver. Det är skönt men ovant, det känns att kroppen mår bra av det. Att jag använder sonden främst på nätterna beror på att jag är för spastisk dagtid för att min mage ska klara av att jobba, men det är också ytterligare ett bevis på varför mina måltider tar så lång tid. En annan skillnad som jag har börjat märka är att jag alltid förr satt och kämpade och åt för att jag var hungrig eller för att jag inte skulle vakna hungrig ända fram till midnatt. Nu behöver jag inte det längre. Min matpress har försvunnit från mina axlar och maten jag äter smakar nu så mycket bättre, när jag inte behöver fokusera på mängd och antal hela tiden.
Nu har jag ju haft svårt att äta pga magsår och andra komplikationer men förra veckan lagade jag mat för första gången på tre månader, vilken lycka och gott!!! Jag ska fortfarande vara försiktig men jag börjar bli sugen på allt mer saker. Idag blev jag tokigt sugen på quorn köttbullar så var det slut på ICA. Måste nog köpa så jag har de i helgen. Annars blir det ägg och sill i helgen. Redan påsk, som sagt det känns som jag har missat en massa månader.

I fredags var jag inne i stan och promenerade för första gången i år, det var skönt men sen låg jag däckad i feber frossa hela helgen. När kroppen varit utsatt för långvarig stress och påfrestningar så kan det bli så att det tar lång tid att återhämta sig. Jag är med andra ord känslig för ansträngning så jag får hushålla med mina krafter. Jag blir jättetrött av ansträngning men jag klarar i alla fall av förflyttningar nu. Jag var på vårdcentralen igår och mina blodprover är lite bättre. Jag är sjukskriven till den 2 Maj, sen ska jag plugga sista månaden tillsammans med alla goa klasskamrater. Jag hoppas det i alla fall.

Idag har det som sagt varit kanonväder här och jag bestämde mig för att ta med mig Tim och Linus ner till Lötsjön. Vilken lycka för mina hjärtan att få springa runt och spana på fåglar i parken. Både Tim och Linus fick mycket beröm av förbi passerande som var fascinerade av att båda går i koppel! Jag vet de är duktiga mina kissar. Tims största lycka var nog när vi skulle börja gå hemåt för då fick han gå genom parken istället för att åka i väskan, men så fort vi kom till Cykelbanan kröp han snällt in i väskan. Vi var vid Lötsjön i tre timmar, det var jätteskönt, men nu ska jag vila för febern vill gärna stiga nu på kvällen.

Önskar er alla en Skön vecka och påskhelg.

3 April Hej där!

Våren har börjat visa sig och vi har ändrat klockan till sommartid sedan sist jag skrev. Det känns som en hel evighet, mycket hänt under den här tiden. Sist jag skrev skulle jag ju göra en peg-operation och inget blev som det var tänkt. Jag har varit sjuk sedan operationen och jag är fortfarande inte frisk. Tyvärr kan jag ännu inte skriva så mycket om hur jag haft det då jag är mitt uppe i en komplicerad process med vården men tids nog ska ni få veta.

Jag skulle ha läst sista terminen på sjuksköterskeprogrammet nu och snart varit klar, nu har det inte blivit så och tiden får utvisa när det kan bli av. Som det ser ut just nu kommer det att dröja länge, men man vet aldrig mirakel kan ske och jag är ju inte den som ger mig i första taget. Kroppen har tagit obeskrivligt mycket stryk, jag har aldrig varit såhär trött. Det är så otroligt frustrerande att bli slutkörd bara av att bara göra förflyttningar. Att ta sig ut och handla är en plåga. Att jag bara orkar skriva det här är en otrolig kraft ansträngning men nu tyckte jag att det verkligen var dags. Det ska bli bättre med tiden, det är bara att kämpa på.

Minns ni att jag i slutet av förra året skrev en överklagan till CSN då de ville dra in mitt studiemedel? Den striden vann jag men de tyckte ändå att jag skulle betala tillbaka 10.000kr för den praktik jag inte gjort trots att jag hade läkarintyg. Jag överklagade det beslutet också. (Tack för stödet Jens.) Förra veckan kom ett trevligt beslut hem i brevlådan. Jag vann och återkravet har dragits tillbaka.

Deklarationen kom förra veckan var ganska säker på att jag skulle få betala tillbaka, då jag jobbat och sedan hållit en del föreläsningar men det var trevligt att deklarera! Längtar tills jag orkar hålla föreläsningar igen, det är något jag ska hålla på med oavsett vad som händer framöver.

Det är ju OS i London i slutet på nästa sommar och i höstas anmälde jag mitt intresse för att få fortlöpande information om biljettsläpp och arrangemang i stort. Den 15 Mars släpptes biljetterna och ansökningstiden går ut 26 April. I torsdags kväll satt jag och Katrin och tittade på schemat för friidrotten. Det var så svårt att välja ut det bästa av det bästa men vi lyckades riktigt bra.
Nytt för i år var att även funktionshindrade kunde söka sina biljetter direkt på Nätet! wow!! Tack Olympiska kommittén ni är grymma! Här hemma kan man ju inte ens boka biobiljetter på nätet! Nu återstår det att se om vi får biljetter och vilka vi får. Det går till så att Sverige tilldelas biljetter efter hur många utövare de har i varje sport och utövarnas förväntade resultat! Sen lottas biljetterna ut bland de sökande. I Juni får vi veta. Spännande, Spännande!

Ha det bra alla där ute!
Kram



25 Januari, Fjärde gången gillt.

Det brukar ju heta tredje gången gillt, men inte för mig. Imorgon är det dags för min fjärde magoperation. Den 12 februari har det gått 10 år sedan jag gjorde den första operationen. 10 år, det är ett tag det. Jag är lyckligt lottad som har fått tillhöra samma mag-tarm team under hela tiden. Jag som annars har mina läkarkontakter utspridda över Stockholms sjukhus kan känna en speciell trygghet när jag kommer till Ersta. De vet vem jag är och känner till min historia, men det viktigaste är att de bryr sig om vem jag är som människa och hur jag vill leva mitt liv. Igår ringde min nutritionssjuksköterska för att höra hur jag mådde och vi planerade lite tillsammans. På torsdag ska hon ge mina assistenter information om hur de ska hjälpa mig att sköta om PEG:en, men hon skulle nog titta förbi efter operationen för att se hur jag mådde. Ni som inte har följt min dagbok vet kanske inte att jag ska få en PEG. Det är en slang som sitter i bukväggen, eller i mitt fall tunntarmen och genom slangen kan ge näring. Jag behöver det för att jag har svåra sväljsvårigheter och för att jag ska få i mig det jag behöver. Imorgon förmiddag ska de operera in slangen. De ringde från avdelningen idag och talade om att jag fick sovmorgon, det räcker att jag är på plats kl. 9.00 istället för 7.00. Tack för det. Så här kvällen före känns det ganska bra, jag är nog mest nervös, inför den långa processen det kommer bli att vänja kroppen med all näring den ska få. Idag så tar en måltid ett par timmar för mig och jag har ätit långsamt i 10 års tid, min kropp är van vid det. Då kan man liksom inte bara spruta in näring och tro att det blir bra. Det måste ske i en långsam process och tarmen måste få lära sig att arbeta i vanlig takt. Jag har mycket stöd runt mig så det ska bli bra till slut även om det kommer ta tid att vänja sig både psykiskt och fysiskt.

Nu har jag i alla fall packat klart, favorit myskläderna, mina feelgood filmer och serier som jag kan se på datorn: 4:e säsongen av Brothers and Sisters som jag fick av Brorsan i julklapp. Det är en bedrift att jag har lyckats hålla mig ifrån att kolla klart den säsongen, har faktiskt 4 av 6 skivor kvar. Sex and the City åker med också och Zonen. Min absoluta feelgood film Så Olika förstås, den mår jag alltid bra av. Mina vetekuddar och mina maskotar ska också med. Jag har laddat Mp3:n med Ljudböcker och musik så jag är redo! Nu ska jag försöka sova lite.

Håll tummarna för mig!

Kramar till er alla! <3

12 Januari, Ännu en milstolpe är nådd!

Jag och Lars har precis gjort klart de sista kompletteringarna på vår C-uppsats. Vi gick upp med den igår och det var en spänd timme, men vi kunde försvara vårt arbete på ett bra sätt. Det var dock väldigt nervöst att samtala med examinatorn efteråt, vi ville ju bara veta om vi var godkända eller inte. Det ända vi hörde var ordet kompletteringar och det lät som hur mycket som helst. När jag var på väg att fråga om vi var godkända överhuvudtaget för att jag inte orkade dra ut på det mer, säger examinatorn att om ni gör dessa korrigeringar blir ni Väl Godkända! Jag satte i halsen! Vilken otrolig lättnad! Vi blev så glada över att examinatorn tyckte att det syntes hur mycket engagerat arbete som vi har lagt ner på uppsatsen. Det betydde mycket, då blev vi stolta. När vi gick igenom kompletteringarna var det inte så mycket som skulle göras så vi är redan klara och glada. Det kommer dock kännas konstigt att inte höras varje dag och sitta jobba tillsammans 6-7 timmar per dag som vi gjort sedan 7 November. Kommer kännas lite tomt och konstigt på måndag. Det har varit två grymt krävande månader men vi har haft väldigt roligt också och lärt oss massor på vägen!

 Nu ska jag vara LEDIG några dagar lite spontant Januarilov. I eftermiddag ska jag prova ut en ny rullstol och nya lyftselar. Sedan väntar nya utmaningar, på måndag börjar sista terminen och operationen närmar sig. Som sagt nya utmaningar på ingång men först lite vila och njuta av att jag har genomfört mitt examensarbete!

Var rädda om er!
Kramar i massor!

10 Januari, Nytt År och Nya utmaningar!

God fortsättning alla goa läsare, hoppas att ni fick ett gott slut på 2010 och att 2011 har börjat bra för er. Jag hade några dagars julledigt tillsammans med familjen och det var mysigt, men annars har den mesta tiden ägnats åt C-uppsatsen. CSN såg dessutom till att jag fick lite extra att göra i mellandagarna när de högtidligt meddelade jag inte längre var berättigad studiemedel.
Trött som jag var blev jag först ledsen och upprörd på detta ständiga kämpande för att få klara av utbildningen. Jag är evigt tacksam för skolans hjälp och allas stöd ni är guld värda allihopa. Jag avslutade i alla fall 2010 med att skriva ett långt och personligt överklagande där jag förklarade min situation och varför jag inte följt den vanliga studiegången. Undra hur många överklaganden jag har gjort i mitt liv?  Det har oftast gett något och så även denna gång. Förra veckan fick jag veta att min överklagan godkänts och jag får behålla studiemedlet terminen ut.
Tårar av ilska byttes ut till tårar av lättnad, det gav ett välbehövligt andrum.

Veckan som gått har varit tillägnad C-uppsatsen, vi lämnade in den förra måndagen och under veckan har vi granskat en annan uppsats. Idag var det dags för att examinera vår granskning, det gick bra och vi fick fin kritik. Därmed är vi godkända på det delmomentet och kan andas ut lite. Imorgon är det dags för oss att försvara vår C-uppsats, lite pirrigt men det ska bli kul. Jag är dock helt slut och kroppen skriker efter vila, snart så!  Snart har vi tagit oss igenom och slutfört vårt examensarbete.

Skriver mer under veckan och berättar om min händelserika nyårsafton!
Kramar till er alla där ute!

Skriv en kommentar: (Klicka här)

123minsida.se
Bokstäver kvar: 160
OK Skickar...

Tommy Lagher | Svar 09.11.2011 18.32

Trevlig sida att läsa, jag kommer ihåg dig som en liten blyg tjej som åkte till skolan och hadde världen trevligaste föräldrar en tjej som har haft det tufft.

Se alla kommentarer

| Svar

Senaste kommentarer

30.05 | 13:48

Stort tack för en bra beskrivning av fördelarna med peg...Precis vad
jag behövde läsa.Mvh Irma..Om du kan besvara några frågor via mejl vore
jag tacksam.

...
07.01 | 21:51

Hej Carro,
Först vill jag säga tack! Tack för att du delar med dig! Jag hoppas behandlingen hjälpt något?

...
29.11 | 14:20

Hejsan Jag ramlade in på din sida , fastnade för inlägget om ditt Funktionshinder ,
Jag har själv Spastisk Diplegi.
Ville egentligen bara säga hej :D

...
09.10 | 03:53

Förstår hur du kan känna dig, känner nog ungefär likadant, även om jag har en annan typ av besvär.
Men nu har jag iallafall sluppit ut från sjukhuset...

...
Du gillar den här sidan
Hej!
Prova att göra en egen webbsida precis som jag.
Det är enkelt och du kan prova helt gratis.
ANNONS