Mina Tankar!

14 December, Innebörden av trötthet......

Hallå alla där ute!

Sitter här och försöker stressa ner till tonerna från låtarna från programmet så mycket bättre. Även dagen idag har varit lång med seminarium mellan 10-15.30. Vi hade opponentskap på våra utkast till C-uppsatsen. Det är krävande och man känner hela tiden pressen på sig.
För mig och Lars kändes det bra och imorgon börjar vi arbeta med uppsatsens sista del. Det slutgiltiga resultatet ska vara inne runt den 29 December så det blir en del skrivande framöver. Som tur är så är det givande och intressant. Jag är dock superdupermega trött, en del stunder förvånas jag över att jag inte somnar sittandes rakt upp och ner. Kunde inte föreställa mig att detta skulle stjäla så otroligt mycket energi. Det är klart det är inte bara C-uppsatsen som stjäl min energi utan kroppen är inte form helt enkelt. Förra veckan var fullspäckad och det underlättade inte. På tisdagen fick jag äntligen botoxinjektioner men jäklar vilken pärs det blev, så ont har jag inte haft sen 2005. På tisdags kvällen och onsdagen kunde jag inte röra mig utan citodon tabletter. Nu känns det bättre, jag har inte ont och är avslappnad vilket gör att jag kan sitta bättre. Jag träffade även min nya arbetsterapeut och sjukgymnast för ett tag sedan och den 14 februari ska jag börja träna igen, som jag längtar dit.

På onsdagen så var jag på dagvården på Ersta Sjukhus för att träffa min nya nutritionssjuksköterska som kommer att hjälpa och stötta mig i frågor som rör PEG:en. Det kändes bra att få träffas för det är klart att det snurrar många tankar och funderingar i huvudet. Det var skönt att få prata av sig lite, inte ofta man får sitta med en sköterska en hel timme och bara prata. Det finns lite olika sätt man kan använda PEG:en på och vi började diskutera en bra lösning för mig. Nu har jag fått i uppgift att föra matdagbok i några veckor för att de ska se vad jag får i mig. Tycker det är jobbigt att se på papper hur jobbigt det är att äta, men samtidigt så är det ju därför jag ska få PEG så det är väl blandat.

På kvällen hade jag julfika/informationsmöte med mina assistenter, det var trevligt. Så kom helgen med IDOL-finalen, hade verkligen längtat till den i år och den var magisk! Älskar vinnarlåten! Tog lite bilder under kvällen som ni kan se nedan. Som publik får man uppleva mycket bonus snack och denna konversation är ganska typisk för att vara Anders och Laila!

Peter Jidhe till Anders: Hur känns det nu att vara i Globen? Du har ju haft svårt med mycket folk förut. ( Anders får lätt panikångest)
Anders: Nej, men i en sådan här liten folksamling mår jag bra (bara 14000). Jag är så glad att jag bjuder hem alla till efterfest hos Laila!!!
Laila skrattar och Peter frågar henne:
Har du något du vill säga inför Kvällens final?
Laila: Ja, jag har en hälsning till min son Liam, bua inte åt mamma ikväll, då får du inga julklappar....
Anders skriker snabbt...
- Jo, Liam bua åt mamma du får julklappar av mig......
Gnabbet är igång..... titta på idol sajten för fler exempel.

Ha det gott alla!
Kramar i massor!

IDOL-scenen.

Juryn

2010 års 11 Idoler

Minnah.

Olle

Anders, Liam och Laila.

"Like a prayer" med Jay.

Årets julklappar under min fina Disney Gran!

6 December, Det är mycket nu!

Ja, så skulle man enkelt kunna sammanfatta min tillvaro just nu. Lustigt det där med att man kan få gå och vänta månader på att beslut ska fattas och att saker ska hända, sen helt plötsligt när allt är beslutat då händer allt på en gång. Det som kallas ketchup effekten kanske! Jag är mitt uppe i C-uppsatsen också och vissa stunder känner jag mig måttligt sönderstressad men efter omständigheterna har jag hittills lyckats trixa ihop det. Tusen tack Lars för ditt stöd när jag mer än vanligt förvirrad och försöker pussla ihop allt!

Imorgon ska jag bege mig till Rehabmedicinska kliniken på Huddinge Sjukhus och få botoxinjektioner i mina spastiska muskler. Det gör skitont men det är guld värt när botoxen hindrar musklerna från att spänna sig. Det ska bli skönt att slippa den smärtan ett tag och kunna sova bättre. På Onsdag ska jag bege mig till Ersta och träffa Nutritionssjuksköterskan som förberedelse inför PEG-operationen. Jag har fått ett datum nu det blir den 26 Januari så jag missar klassveckan i Hemavan. Det känns jättetråkigt för jag vill ju träffa alla, men jag får inte flytta fram operationen längre. Egentligen ville läkarna göra operationen innan jul men jag vill avsluta C-uppsatsen först så då fick det bli så här. Vi ska lämna in utkast till C-uppsatsen på fredag men det känns ändå bra. Det går framåt!

På Fredag kommer Carro och det blir IDOL-final i Globen. Ser fram emot det så mycket, kommer bli super!

Nu måste jag avsluta här ska ge mig ut på ett jul-projekt! Bilder kommer kanske senare!

Massa kramar till er där ute! Störst kramar till Tim och Linus, Matte kommer snart till er nu. Då ska vi ha massa mys! Älskar er så! <3

25 November, Förändringarnas tid.

Hej där ute i det kalla vinterlandet!

Hoppas att ni mår bra i kylan. Advent närmar sig och snart även julen. Jag tjuvstartade tidigare i veckan och gjorde det adventsmysigt här hemma. Adventsljusstakarna, stjärnorna och ängeln lyser verkligen upp det i mörkret. Det är skönt tycker jag eftersom jag har stor respekt för mörkret, tycker inte om det. Det är så dystert på något sätt. Då är det skönt att ha en massa fina lampor och ljus.

Som jag berättat i tidigare inlägg så händer det mycket saker runt mig just nu, saker som är till för att göra mitt liv och vardag till det bättre på olika sätt. En av de sakerna är att jag under de här året genomgått en omfattande utredning av min mage och tarm. Egentligen tog det väl sin början redan i April 2009 när jag första gången fick problem med tarmen. Sedan 10 år tillbaka har jag också en refluxsjukdom som till en början gjorde att jag hade konstant halsbränna och sura uppstötningar. Till följd av detta frättes nedre delen av matstrupen sönder och idag har jag en plastik där istället. Plastiken har gjort att jag har stora svälj svårigheter och de har försvårats kraftigt under de senaste två åren. En rimlig orsak till detta tros vara min tilltagande spasticitet som är en naturlig process av mitt funktionshinder. Ju äldre jag blir desto mer spastisk lär jag bli. Det är inget jag gräver ner mig för och jag fortsätter att leva som jag vill ändå. Ibland finns det ändå situationer där även jag måste stanna upp och inse att det måste till en förändring. Mina svälj svårigheter har under flera år medfört att mina måltider tar väldigt lång tid. I dagsläget tar en måltid flera timmar för mig.
 Under de åren jag var hemma och inte hade fasta rutiner gjorde det mig inget att måltiderna tog lång tid, jag tyckte att det var värt det. Jag tycker fortfarande att mina matstrups operationer är guld värda, de har gett mig en enorm livskvalité och jag kommer aldrig ångra dem.
 Däremot upptäckte jag när jag påbörjade min sjuksköterskeutbildning 2008 att jag tvingades ställa andra kvar på min kropp. Krav som inte gick ihop med min kropps kapacitet. Tänk er själva att börja arbeta 7 på morgonen och en normal frukost tar 2 timmar att få i sig. I bästa fall hade jag kanske en timmes lunch och då fick jag kanske i mig en näringsdryck, jag kan inte stressa när jag dricker får då kommer det upp igen. Hemma kan jag alltid ta det lugnt så det händer sällan om jag inte är under tidspress eller känner av stress. Det går inte att sköta praktik under dessa omständigheterna. Jag däckar efter ett par dagar. Det räcker inte med att då äta middag när man kommer hem för att samla energi. Det är för mycket som fattades och ofta har matstrupen varit så ansträngd och det gör riktigt ont att kämpa med maten. Det brukar ta flera dagar innan smärtan släpper under förutsättning att jag har lugna omständigheter.
Jag har varit riktigt orolig för att dessa problem ska hindra mig från att arbeta och ha en vanlig vardag som inte bara handlar om att använda ungefär sammanlagt 7 timmar åt min vakna tid att få i mig mat. Jag är otroligt lyckligt lottad som studerar via internet. Jag äter vid datorn hela dagarna och gör annat samtidigt. En tugga i taget är det som gäller hela tiden. Jag måste göra något annat under tiden jag äter det är otroligt jobbigt att titta på en tallrik med mat och inte kunna äta i normal takt när man är hungrig. Att vara törstig kan bli en smärtsam plåga om man bara kan ta en klunk i taget.

Så vad kan man göra för att underlätta mina problem? Det har varit frågan i fokus hela tiden. Jag är otroligt tacksam och glad att jag har mitt team på Ersta ni är guld värda! Tillsammans har vi jobbat intensivt för att hitta en lösning som passar mig. Det har inte varit det lättaste men vi har inte stressat utan låtit utredningen ta sin tid. Jag säger vi för allt har hela tiden utgått efter mig och min situation och hur mitt liv ser ut. I September gjordes ett försökt att vidga min plastik i förhoppning att det skulle bli lättare att svälja. Så blev det tyvärr inte, jag sätter lätt i halsen och det har varit en tuff tid. Tog det lång tid att äta förut så tar det ännu längre tid nu.
Jag ger mig inte för det, det kommer jag aldrig att göra. Jag har kämpat på med utbildningen och om ett halvår tar jag examen. I slutet av 2011 ska jag starta eget  och jag ska göra min drömresa till sommaren. När inte orken räcker till tar envisheten över. Tack och lov för det men orken har dalat ganska kraftigt senaste halvåret och jag får helt enkelt i mig det jag behöver, men jag har inte rasat i vikt just på grund av att jag kämpar med maten som jag gör. Jag lägger timmar varje dag på att få i mig mat, kul vardag eller hur? Det räcker ändå inte.  Det är ren fakta, min kropp behöver få lite hjälp på traven att få i sig mat och min matstrupe behöver få avlastas mellan varven då jag pressar den till bristningsgränsen.

 Så nu är det bestämt att jag ska få PEG som komplement. Med komplement menas att jag ska fortsätta äta som vanligt men använda PEG:en för att kunna få i mig det jag behöver.

Vad är då en PEG? Ja, det är en plastslang som läggs in i magsäcken men i mitt fall i tunntarmen eftersom jag har ett kroniskt överskott av saltsyra i magsäcken. Slangens placering är diskret och syns inte under kläderna. Med tiden kan man byta ut slangen till en sk knapp, ännu diskretare och jag få extra näring där igenom och spara på min matstrupe. Det kan till och med bli så att det kan göra att det blir lättare att äta mat i och med PEG:en eftersom jag verkligen får chans att avlasta matstrupen mellan varven.

Jag är glad att utvecklingen har gått framåt såhär mycket. Det här blir verkligen en nystart för mig. Jag kommer få ork att göra allt jag vill på ett bra sätt.  Jag har så mycket planer för vad jag vill göra men orken finns inte. När jag har fått PEG:en som kommer bli i Januari kommer jag få börja träna igen. Jag har inte fått eller kunnat träna på ett år. Troligtvis kommer jag också bli beviljad rehabilitering utomlands nästa sommar för att komma igång ordentligt.

Jag ser verkligen positivt på det här, 2011 kommer bli ett super år och min framtid är ljus. Vad jag har lärt mig av det här är att stanna upp och ta hand om sig själv och ta hjälp av människor som kan hjälpa en framåt. Jag är otroligt tacksam som har ett läkarteam som tagit fram en lösning för mig och som stöttar mig helhjärtat i det här. Det är en lättnad att veta att saker och ting börjar falla på plats.

Idag fick jag veta att jag fick VG på psykiatrikursen, C-uppsatsen flyter på. Det är bara mina hjärtan jag saknar så otroligt. Snart får jag träffa dem och tur är väl det! Tim och Linus Matte saknar er! Tusen Tack för att ni ställer upp mamma och pappa!

Många kramar i vinterkvällen!
Carro

12 November, Ledig helg!

Idag hade vi vårt första seminarium angående C-uppsatsen. Det känns otroligt bra och lugnt på något sätt, är nästan så jag undrar vad haken är? Jag känner ingen stress eller press och det är ovanligt för att vara jag. Anledningen är nog att jag har landat i något som jag känner mig trygg i. Jag älskar att skriva, att leta, fundera och se nya saker, forska helt enkelt. Att samarbeta med Lars är super så det kan inte bli bättre. Vi har jobbat på bra under veckan så vi ska vara ledig i helgen, inte ofta jag har lediga helger och framför allt inte två i rad. Senast var i somras tror jag men det känns skönt, jag behöver lite ledigt är väldigt trött i kroppen på olika sätt så det är bara bra. Har inga speciella planer för helgen mer än att jag är sugen på att baka. Borde väl egentligen vänta ett par veckor till för annars är risken att det är slut innan jul. Fast jag har tänkt ta med mig annat hem till jul så det blir bra ändå. Något jag har blivit bra på den här hösten är att göra kladdkakor i olika smaker, så det tänkte jag ta med och bjuda familjen på. Kanske inte så juligt men de är supergoda så jag tror att de blir populära ändå. Nu är det strax idol, rocktema ikväll, känns som det passar Jay bäst. Inte många veckor kvar till finalen nu det ska bli så kul, lite av en tradition vid det här laget. Har sett alla Globen-finaler live. I år får jag sällskap av Carro så det blir mys!

Nu är det bara 5 dagar kvar till Harry Potter premiären, längtar!

Ha det bra alla där ute!
Kram!
En bamsekram till mina två hjärtan. Matte saknar er Massor och älskar er mest av allt! Var duktiga kissar och var snälla mot mormor och morfar! <3

10 November, Kallt!

Hej där!

Hoppas att ni har det bra där ute i vinterkylan. Snön föll ordentligt över huvudstaden igår, men idag har det varit mest slask kvar. Det var skönt för då kunde jag ta mig ut utan större problem. Jag gillar verkligen inte vintern, jag får så himla mycket värk i kroppen och blir stel som en pinne. Nu värms mina vetekuddar flitigt här hemma, jag sliter ut några per säsong så i onsdags beställde jag säsongens nya vetekudde från http://www.bluebox.se Den är så söt så det känns lite makabert att stoppa in den i micron. Kolla in bilden här nedan så förstår ni vad jag menar.

Helgen som gick var toppen, tack så jättemycket Hanna! Är så glad att vi hittade varandra genom vårt skrivande. Till våren har det gått tre år, tiden flyger iväg. Helgen var mysig och bjöd på en massa film, promenad, shopping och inte minst Hannas superkladdkaka med vit choklad. Den är himla go den men något gick fel denna gång eller ja, fel och fel den blev kladdigare än det var tänkt Men det heter ju kladdkaka. I helgen kunde jag äntligen slappna av och koppla bort allt som varit den senaste tiden och det var verkligen behövligt.

Lördagens shopping uppdrag var en ny tekula. Jag har en tekula som i och för sig är väldigt fin, jag köpte den på Gotland i somras. Problemet är att jag inte kan öppna den själv utan måste ha hjälp. En småsak kan tyckas men det är ofta de små sakerna som gör att jag känner mig mer självständig och det jag kan vill jag kunna göra själv. Så nu var det dags att hitta en Carro anpassad tekula, jag har haft en sådan förut men var tvungen att kasta den, sen har jag inte hittat en ny. Nu lyckades vi äntligen hitta en, på Åhléns fanns det.

I måndags började vi med C-uppsatsen, det känns bra och är intressant. Fast ibland blir det stopp i hjärnkontoret som när man ska översätta artikeln till svenska och sedan skriva med egna ord. Tur att vi är två så vi kan bolla idéer och tankar. Tack för ett jättebra samarbete Lars!

Nu är det Grey´s anatomy som gäller! Jag har följt det i snart 6 år. Idag kan jag även förklara karaktärernas tillstånd för mina assistenter när det blir komplicerat.

Ha det bra alla där ute!
Kramar

Min "vetekudde nalle"

Den berömda kladdkakan!

Till höger är tekulan som jag kan använda själv.

Bästaste Hanna och Carro!

4 November, Hej där ute i höstnatten.

Klockan är mycket och ögonen skriker efter att få blunda en stund. Jag ska göra det om en liten stund, ska bara berätta att jag överlevde dagens tenta. Det kändes bra och ingen stress, det var grymt skönt. När jag hade lämnat in tentan strax före två så ringde det på dörren, det var mina matvaror från www.mataffaren.se som kommit. Det är Coops nya mataffär på nätet och jag gillar det verkligen. Jag har använt den nu vid två tillfällen och är jättenöjd. För mig ger det flera fördelar, på nätbutiken kan jag själv överblicka alla varor utan mina assistenters hjälp vilket gör mig ännu mer självständig. Jag har också märkt att jag har blivit mer ekonomisk för jag små handlar inte längre flera gånger varje vecka vilket oftast slutar med ett par hundra varje gång. Så fast jag tycker att jag har handlat för stora summor varje gång så räcker det längre, är mer välplanerat och jag mer pengar kvar i plånboken. Nu har jag handlat hem så jag klarar mig två veckor fram över!Det är bra leveranstider också varje dag mellan 9-22 i mitt område. Jag beställde varorna i går eftermiddag och valde att få de hemkörda idag mellan 14.00-16.00. Känns tryggt inför den kommande vintern också om det blir som förra året för det var jättejobbigt så jag är nöjd och glad.

Veronica var här i kväll så vi har bokat våra biljetter till Harry Potter premiären! Dessutom är vi båda med och tävlar om biljetter till Galapremiären, på tisdag får vi veta. Nu måste jag kasta mig i säng ska upp sådär omänskligt tidigt imorgon igen, på min enda lediga dag. Jag ska lämna blodprover innan kl.10.00 och sedan blir det en sväng till biblioteket och in till stan för att hämta Harry Potter biljetterna innan Hanna kommer. Det kommer bli en toppen helg!

Ha det bra alla där ute!
Ha en skön helg och var rädda om er!
Kram Carro

3 November, Sista omvårdnadstentan.....

Så är dagen D snart här, imorgon skriver jag sista omvårdnadstentan. Det kommer bli fem timmar av stress och värk men det är värt det efteråt! Om jag känner mig själv rätt så kommer det se ut som så att första halvtimmen sitter jag halvt panikslagen med tårarna brännandes bakom ögonlocken för att jag tycker att jag inte kan något, sen brukar jag samla ihop mig och koncentrera mig på en fråga i taget och då inser jag att jag faktiskt vet vad som efterfrågas. Det har varit i så i två och ett halvt år nu det bara är så. Men jag måste erkänna att min gräsliga tentaångest inte har infunnit sig denna gång. Anledningarna är flera men främst för att jag känner att jag snart är klar och det känns tryggt på något vis men också att jag vet att jag kämpar från ett taskigt utgångsläge den här hösten. Jag har ändå valt att prioriterat min hälsa och välmående på riktigt allvar och allt annat är en bonus. Inte att jag för den skull struntar i saker eller inte engagerar mig för det gör jag lika helhjärtat men jag måste må bra också. Det är det som kallas personlig mognad har jag hört Kanske är det så!

Det händer mycket runt mig just nu på olika sätt men allt är för att det ska bli till det bättre. Sedan i somras har jag haft problem med min taklyft i badrummet, den är gammal och har gjort sitt. Eller som besiktningskillen från LIKO uttryckte det, dina lyftar hör hemma på ett museum! Går lyftarna sönder ordentligt finns det inget att ersätta de med. Lika bra att begära en ny utprovning innan det blir kris. I måndags var min arbetsterapeut och en representant från Liko här och jag och Katrin fick igenom våra önskemål både för mitt och assistenternas bästa så vi är glada. I badrummet kommer det bli så att lyften kan dras över hela rummet så det blir ännu smidigare vid förflyttningarna och jag slipper förstöra fler toasitsar för att duschstolen måste vara över den. Lyftarna är också konstruerade så att om strömmen går funkar de ändå. Så nu blir det till att riva badrummet också men det går på en dag, lika bra när stambytet ändå fortgår. Så när allt är klart i badrummet ska jag skaffa en fin toasits med delfiner på!! Har haft en förut men den förstördes av allt vatten men nu kan det inte bli så igen. Kommer bli så fint! Jag ska snart få prova ut en ny rullstol också och den viktigaste frågan vilken färg ska jag välja?! Viktigast är ju att vi får till en bra sittställning till min bråkiga kropp, fast färgen är lika viktig! Ska klura på något fint!

Imorgon eftermiddag kommer Veronica hit, vi ska planera vår efterlängtade Harry Potter-night!! och Fredag kommer bästaste Hanna kommer bli en toppenhelg och på måndag börjar C-uppsatsen! Massa roligt! Jag saknar mina hjärtan så otroligt bara, jag hade städkväll tillsammans med Maria igår och insåg hur lätt det gick att städa. Linus brukar annars hjälpa till att damma, eller ja hjälpa kan man ha delade uppfattningar om. Han jagar dammtrasan för att sedan sätta sig precis där det är nytorkat. Ja, han måste ju se till att bevara hårigheten på allt här hemma om ingen annan gör det. Tim brukar försvara pelaren allt vad han kan. Det är inte alls nödvändigt att dammsuga pelaren enligt honom. Den striden vinner jag men det är nog den enda jag vinner! Älskar er så mycket mina hjärtan! Jag vet att ni har det superduper hos mormor och morfar!

Ha en skön kväll alla och var rädda om er i mörkret!
Kram Carro



27 Oktober, Konsten att behålla lugnet i ett organiserat kaos!

Det är mycket saker som händer i mitt liv just nu och stundtals blir det lite mycket men jag måste säga att jag är ovanligt lugn för att vara lilla jag. Kanske för att jag inser att det bästa är att bara hänga med och ta en bit i taget. I våras så påbörjades en total home makeover av huset som jag bor i och i September var det min trappuppgångs tur att utsättas för stambyte. Ska jag vara ärlig så är det skitjobbigt trots att det bara gäller hallen, men för mig som studerar hemifrån har det blivit en omöjlig ekvation. Igår kom byggkillarna 8.30, jag var vaken sen länge, men hade legat och läst. Byggkillarna är jättetrevliga och jag börjar lära känna dem vid det här laget som tur är.  Igår morse skulle de börja "säkra" min lägenhet för att kunna borra hål i grannens golv som alltså blir mitt tak. Den senaste veckan har jag funderat över mina lampor i halltaket, är det verkligen smart att de sitter kvar under borrningen? Nej, killarna tyckte att min idé att plocka ner dem var smart. Hm, tack! Med facit i hand är jag evigt tacksam. När de hade monterat upp alla ställningar så slog de av strömmen i hallen. Jag beslutade mig för att jag skulle gå upp men märker då att strömmen till taklyften var avslagen. Jag var fast! Katrin fick springa ut och be dem avbryta och slå på strömmen. Jag kände mig jättedum, men de skämdes än mer och bad tusen gånger om ursäkt. Gemensamt lärde vi oss i alla fall att bryter man strömmen i hallen funkar inte taklyften i sovrummet. Lite tur i oturen så hade de fått problem i lägenheten brevid min och fick avbryta hos mig i alla fall så jag hann iväg innan de kom igen. Jag tillbringade dagen på biblioteks Caféet. Helt okej att sitta där och plugga.

Imorse var jag förberedd och redo så jag mötte killarna i dörren 8.30 när jag gav mig iväg till bibliotekscaféet. Hade inte hunnit/kunnat äta på morgonen så det fick bli frukost på caféet lite jobbigt men ändå mysigt. Det känns verkligen att det har börjat bli kallare ute nu och jag får så himla ont i kroppen, musklerna blir spastiska och det blir som kramp i hela kroppen. Inte mysigt men det finns goa vetekuddar och filtar som tur är. Vi stannade på caféet till 16.30 och jag hann plugga mycket. Är glad att jag har min lilla dator och det mobila bredbandet! När vi kom hem så jobbade elektrikerna med att fixa strömmen i lägenheten. Min lägenhet hade varit den svåraste lägenheten hittills och det mesta som kunde gå fel hade gått fel. Inte vad man vill höra. När vi kom hem hade de fixat till den viktigaste strömmen så jag kunde använda lyftarna. Imorgon ska de fixa strömmen i hallen och köket.

Är evigt tacksam att Tim och Linus får vara hos mamma och pappa så de slipper uppleva allt det här. Tusen Tack mamma och pappa! Ni är bäst! Jag saknar Tim och Linus jättemycket men det viktigaste är att de är trygga och mår bra! Imorgon och på fredag ska jag iväg på studiebesök inom socialpsykiatrin, det ska bli intressant, efter det sätter jag mig på bibliotekscaféet. Ska passa på att meddela att det kan vara svårt att nå mig på mitt hemnummer nu eftersom strömmen är av till och från. Bli inte oroliga utan prova mobilen eller mejla.

Mitt i allt det här försöker jag tentaplugga och bygga upp en ny assistentgrupp. Det går bra även om det tar på krafterna emellan åt. De senaste två åren så har jag gått ut och ätit med mina assistenter kring juletid men i år hoppar vi det. Jag tycker det är jobbigt att gå ut och äta när jag har svårt med att äta. I stället så skjuter vi på det och ska gå på Melodifestivalen tillsammans i Mars nästa år! Det blir middag också men då ska jag må bättre så jag också kan äta!

Nu måste jag sova, ska upp grymt omänskligt tidigt imorgon!

Ha det bra alla där ute och var rädda om er!
Det var en gång ett hallgolv!

24 0ktober, Lång dag!

Jag sitter här och är egentligen alldeles för trött för att skriva något vettigt men jaja ni kan alltid strunta i att läsa. Dagen har känts grymt lång, kan ju bero på att jag sov väldigt lite inatt och gav upp vid 8.30 i morse. Inte ofta jag är vaken så tidigt på en söndag. Men kroppen tyckte inte att sova var en bra idé så jag gav upp. Den här helgen har jag plöjt mig igenom föreläsningarna som vi har i psykiatrikursen. Var liksom bäst att göra det nu när inga byggarbetare jobbar i huset. Dagen idag har jag ägnat mig åt psykofarmakologi, vår lärare Stig som vi har i det avsnittet av kursen är en helt suverän lärare. Inte många som lyckas ha så pedagogiska föreläsningar att allt du behöver lära dig presenteras i föreläsningen. Vi hade honom i Farmakologi avsnittet under andra terminen också och det är första gången jag inte behövt använda mig av litteraturen och jag behöver inte göra det nu heller. Texten i litteraturen framstår som rena grekiskan när man har sett föreläsningarna. Det ska tilläggas att Stig har vunnit pris för sitt pedagogiska arbetssätt att lära ut och det är han väl värd, tänk om fler lärare kunde ha samma intresse för sitt jobb, då skulle det bli så mycket lättare att lära sig. Jag kan väl sammanfatta det som att jag har haft en riktig pluggdag och känner att jag nu har koll på psykofarmakologin, tack för det Stig.

Nu funderar jag på om jag håller på att dra på mig en öroninflammation, antingen det eller så vill mina öron att jag ska skaffa ett nytt headset, eller så är jag bara grymt trött. Tror mer på att jag är grymt trött. Det är inte så ofta jag blir förkyld å andra sidan bråkar min kropp tillräckligt ändå. Jag har många runt omkring mig som är förkylda nu och jag har ett sänkt immunförsvar eftersom jag har svårt att äta så vi får väl se. Borde sova snart så jag kan ladda batterierna lite inför kommande veckan som bland annat innehåller webbmöte med Lars om C-uppsatsen, introduktion av nya assistenter, tentaplugg och mitt första av två studiebesök inom socialpsykiatrin som ingår i kursen. Lite allt möjligt med andra ord!

Hoppas att ni får en fin vecka fylld med nya upplevelser! Var rädda om er!
Kram Carro

23 Oktober, På väg mot något nytt!

Hej alla där ute i det kalla höstmörkret!

Det är inte så långt kvar av 2010 nu det här året har gått i en rasande fart. I början av året passerade jag halvtid i min utbildning och vid året slut har jag bara en termin kvar. Jag längtar efter att 2011 ska ta sin början, det blir som att ta ett nytt stort kliv på livets väg och nya utmaningar och upplevelser kommer att hägra. I veckan besökte jag Starta Eget Mässan i Älvsjö, enda sedan jag påbörjade utbildningen har jag haft tankar på att starta eget när jag är klar. Har under senaste året jobbat med att skapa en affärsidé. Att nu på mässan få möjlighet att "testa" den och träffa människor som tror på min idé kändes väldigt inspirerande! Arbetet fortsätter med andra ord. Även om jag har mycket spännande framför mig nästa år så är det inte helt oros fritt, men jag har en känsla av att det kommer lösa sig bra till slut och den känslan ska jag ta med mig.

Vid den här tiden nästa år har jag (om allt går som det ska) avslutat min sista praktikperiod. Jag har som sagt inte haft någon praktik denna hösten heller. Den 21 September opererade jag min matstrupe för tredje gången. Anledningen till operationen var att jag det senaste året fått allt svårare att svälja och varje måltid tar väldigt lång tid, energi, kraft både psykiskt och fysiskt. Målet med operationen var att jag skulle få lättare att äta, men tyvärr har det inte blivit så, utan jag sätter i halsen och har problem med halsbränna. Där av är det ännu kämpigare att få i sig mat. Varje måltid tar flera timmar och det börjar ta på orken både psykiskt och fysiskt. Hela vardagen kretsar kring att försöka få i sig mat så det är svårt och påfrestande att försöka ha en vanlig vardag med allt vad det innebär, men jag är jättetacksam över all hjälp och stöd som jag får av mitt mag-tarm team på Ersta som jobbar för att hitta en lösning så att min vardag ska bli lättare.

Trots att det är kämpigt just nu har jag lyckats jobba på med teorin i psykiatrikursen, tusen tack mina underbara klasskamrater för ert stöd!

Den 4 November har vi tenta i psykiatrin, den sista stora omvårdnadstentan, dags att börja knyta samman allt och snart upploppssträcka. Ett led i det är att jag har börjat sälja den kurslitteratur jag inte längre behöver och inte vill behålla efter examen. Lite magisk känsla ändå, ja jag tänker inte tala om hur mycket pengar jag har lagt ner på litteratur de här åren, men man kan också vända på det och säga att jag har investerat i ovärderlig kunskap som ingen kan ta ifrån mig och att jag de kommande månaderna kommer bli betydligt rikare, när jag sålt böckerna.

Den 8 November börjar vi skriva på C-uppsatsen, äntligen jag har sett fram emot det, jag ska skriva tillsammans med Lars och vi ska skriva om något som ligger mig varmt om hjärtat, hur barn upplever smärta och hur vårdpersonal bemöter det. Det kommer bli super! I mitten på Januari ska vi vara klara så det blir en jul i skrivandets tecken!

Om två veckor kommer bästaste Hanna hit, det kommer bli en toppen helg på alla sätt och vis!
Vill också ge ett extra tack till Laila Bagge Wahlgren och din fina föreläsning och ord i onsdags, Tack det gav många värdefulla tankar och inspiration!

Det gäller att våga, våga kasta sig ut i det okända, våga prova sig fram, våga misslyckas det är så man utvecklas! Så jag kastar mig ut och hoppas att fallskärmen fälls ut i tid och att jag landar mjukt. Om inte har jag många som tar emot mig som tur är!

Ha en fortsatt skön helg allihopa och var rädda om er i höstmörkret! Kom ihåg att ni är värdefulla, nu och för alltid!

Många Kramar Carro.


12 Oktober, Sluta aldrig att drömma!

Den 28 Juni 2006 landade jag på Arlanda efter att jag hade gjort mitt livs resa, jag hade förverkligat en av mitt livs drömmar. När vi kom hem till Sverige var jag fast besluten att återvända, i Juni 2011 skulle jag återvända. Då skulle jag resa runt och se mer av landet som fascinerar mig så otroligt mycket! Planerna och förberedelserna har pågått i drygt fyra år nu, jag har haft ett USA-konto där jag sparat allt jag kunnat, där presentpengar och fondpengar jag sökt hamnat! Tack mormor, morfar, farmor, mamma och pappa ni har bidragit mycket fast ni inte vetat om det! Nu är min drömresa nummer 2 bokad! Den 9 Juni 2011 reser jag iväg tillsammans med Katrin och Tina. Först ska vi gå i Carries, Samanthas, Charlottes och Mirandas fotspår i New York sedan reser vi vidare till staden med det stora vita huset, Washington. Därefter ska jag fira min Födelsedag hos Disney figurerna i Orlando, Som avslutning reser vi ner till delfinerna i Fort Lauderdale innan vi åker hem. Vi har bokat en paketresa med Swansons, så det blir som en gruppresa med både flyg och buss. Vi kommer att få se massor och lära känna nya människor! Jag har inte riktigt fattat att det är sant än, men det är det!

Så sluta aldrig drömma för drömmar kan bli sanna!

Kramar Carro

25 Augusti, Minns ni mig?

Hallå världen!  I´m back!

Efter två månaders uppehåll är jag tillbaka på sidan igen, lusten och orken att skriva har infunnit sig! Jag har saknat er alla där ute och Tusen tack till alla er som har hört av sig i sommar och undrat över sidan, ni är för goa! Jag hoppas att ni har haft en härlig sommar. Jag har haft en underbar sommar med fina vänner och familjen. Tack för att ni finns. Tänkte göra en liten uppdatering om mig själv om ni nu mot förmodan skulle ha glömt mig!Nytillkomna läsare får ju en chans att få en bild av vem lilla jag är också. Jag snor listan från min underbara vän Linn, som i sin tur har snott den från någon annanstans! I bloggvärlden får man inte ha något ifred

 

Namn: Caroline Anna Maria Hansson.

Tilltalsnamn: Caroline

Smeknamn: Carro
Födelsedag: 16 Juni
Ögonfärg: Brun
Hårfärg: Blond
Längd: 140
Höger/Vänsterhänt: Både och, kör permobilen med vänster, men skriver med höger.
Stjärntecken: Tvillingarna
Sko stlk: Just nu 38 på höger, annars 36 på båda!
Är dina föräldrar skilda: Nej
Skor idag: Haha, toffel på höger och gympadoja på vänster.
Dina rädslor: Spindlar!
När går du och lägger dig: Runt midnatt.
Bästa minne: Många, USA-resan 2006, när jag hämtade hem Tim och Linus.

Vem var den senaste personen:
Du pratade i telefon med: Mamma och Pappa.
Msnade med: En av mina assistenter
Du kramade: Linus
Du skällde på: Linus

Favoriter
Färg: Svart, lila, gul, blå
Djur: Katt och Delfin
Glass: Polkagris
Godis: Mintchocklad!
Bokstav: B
Nummer: 5
Tuggummi: Extra Fruit
Helgdag: Fredag
Årstid: Vår och sommar
Tandkrämssmak: Colgate Max fresh
Radiostation: Rix Fm, Radio 107.5, The voice

Vänner och livet
Vad vill du bli när du blir stor: Sjuksköterska har jag tänkt
Hur vill du dö: Måste man det :)
Vem av dina vänner är mest lik dig: Hm, svår fråga
Vem är högljuddast: Jens
Vem får dig mest att skratta:Jens


Har du någonsin

Varit kär: Ja
Rymt hemifrån: Nej

Sovit utomhus: Japp
Gråtit i skolan: Ja
Spytt i skolan: Nej
Gjort något riktigt dumt som du skrattar åt idag: Ja
Varit på scen: Ja
Retats: Ja
Blivit nerslagen: Nej

Du ?

Svär: för myckrt
Sjunger bra: Nej!
Kommer överens med dina föräldrar: Ja
Gillar åska: Ja, mysigt
Spelar något instrument: Nej
Går till kyrkan: Sällan
Dansar i regn:  Nej

This or that:
Pepsi, Cola?: cola
McDonalds, burger king, Max: Max om jag inte är i Norrland för då blir det Frasses.
Choklad, vanilj: Choklad
Jordgubbar, blåbär?: Jordgubbar
Kött, veg: Veg
Tv, film: Film
Adidas, nike: Adidas
Kinamat, mexikanskmat: Mexikanskt
Kakor, paj: Paj
MTV, VH1: MTV
Blind, döv: Döv

Kan du:
Gå ner i splitt: Nej
Skriva med båda händerna: Yes I can do that!
Blåsa en bubbla: Ja
Ha dina ögon i kors: Nej
Nudda näsan med tungan: Nej
Dansa: Nja beror på med vem.

Senast du:
Skrattade
: När jag kollade på tv ikväll
Filmen du såg: Eclipse
Tuggade tuggumi: längsen
Drog ett skämt: Idag
Sjöng: den du!

Random:
Hur många kuddar sover du med: Många typ 5
Dricker du mjölk: Nej
Person du hatar mest: Just nu ansvariga på CSN, mer byråkrati i vårt land är svårt att hitta
Vad är det värsta vädret: När snön töar, det blir snorhalt och blött över allt!

Gjort i sommar:

Jobbat, varit på Gotland med fina vänner, träffat familjen och haft praktik!

Den här sommaren har gått så himla fort men den har varit fin på många sätt. Har jobbat för första gången och jag fick avsluta den med en jättefin praktik. Så nu är jag officiellt undersköterska! Känns underbart att få starta sista läsåret på utbildningen med det fina omdömet som jag fick. Det är äkta lycka! På måndag börjar jag sista året på utbildningen, att jag har kommit såhär långt! Jag ska verkligen njuta av det här sista året och ha lika kul som jag haft de senaste två åren. På Fredag sätter jag mig på planet till Turkiet för en veckas semester efter denna intensiva sommar. Så på måndag morgon startar jag datorn i Alanya och kopplar upp mig på studentportalen för att påbörja termin 5!  Ibland är livet bara underbart helt enkelt!

Kramis och God natt!



24 Maj, Att det var du.....

Många av er har säkert läst om "Kim" i media under våren, den total förlamade kvinnan som ville få hjälp att dö. Under den här tiden har jag haft en känsla av att det var något bekant över "Kim". Imorse fick jag veta att det var Candrah.

Vi kände inte varandra så väl men vi möttes flera gånger. Först på Skärholmens Gymnasium och sedan på onsdagseftermiddagarna på habiliteringen där vi båda gick. Vi försökte få tiden i väntrummet och all denna väntan på försenad färdtjänst  att gå med att prata film och musik!
Jag minns Candrah som en cool och tuff tjej och jag beundrade hennes styrka och livskraft. Nu när jag har sett hennes dokumentär ikväll, så slogs jag av hennes enorma styrka, att hon orkade skriva brevet till socialstyrelsen och att hon fick sin sista vilja igenom på det sättet hon ville känns bra även om det känns omtumlande att det just var Candrah det handlade om.
Vila i frid Candrah, jag hoppas att du har det bra i din himmel och kan göra allt du vill göra. <3

Livet består ju ofta av tvära kast och det gör även detta inlägg. Hela den här vårterminen har varit tung och jobbig för mig. Ångest och oro inför omprövningen av min assistans, jag har haft mycket krångel med min mage och tarm som har gjort att jag inte har kunnat följa studierna som planerat. Min ork och energi har varit långt nere i tårna både psykiskt och fysiskt. Det har varit mycket kämpa och våga tänka positivt. Samtidigt som jag ständigt varit beredd på en förändring och hade ett gäng reservplaner i bakhuvudet om nåt skulle gå fel.

I februari tvingades jag avbryta min praktik pga mina svårigheter att äta. En måltid tog allt längre tid och jag fick inte i mig det jag behövde för att orka. Det kändes otroligt frustrerande och ledsamt och jag började tänka i fel tankebanor att det kommer aldrig fungera. Det är delvis sant, det kommer inte fungera om jag inte får hjälp att hantera mina svälj och tarmproblem, det hade blivit ett för stort hinder, ett hinder som jag hur gärna än ville inte kunde lösa själv. Jag är evigt tacksam mot mina lärare och studievägledare som hela tiden fortsätter att stötta, torka tårar men framför allt fortsätter att tro på att jag ska klara det här, bara jag tar en sak i taget! Så fick det bli också i samråd med mina läkare har jag koncentrerat mig på teorin den här terminen, praktiken får komma senare när saker och ting förhoppningsvis är utrett och stabilt igen.
I början av april fick jag lossnade en obeskrivligt stor tyngd från hjärtat när jag fick beslutet att jag fick behålla min assistans, livet kunde fortsätta igen efter att det stått på paus sen nyår! Obeskrivlig lycka! Det fanns ändå en stor tyngd kvar och det var hur jag skulle klara mig ekonomiskt i sommar? Skulle jag försöka plugga för att få lån och i så fall vad?

I fredags släppte nästa tyngd från hjärtat när jag fick sommarjobb på mitt assistansbolag. Vilken lycka! Jag blir 29 år i sommar och det är min första anställning, det betyder så obeskrivligt mycket för mig! Självkänslan inför mig själv och att det jag faktiskt gör betyder någonting stärkte mig enormt! Jag har inte varit såhär glad och stolt över mig själv på väldigt, väldigt länge. För väldigt ofta är det så att jag har svårt att se betydelsen i det jag gör, för jag är van vid att hård granskas, jag är van vid att få kämpa mig fram. Det gör också att jag är otroligt hård i min självkritik. Nu är jag otroligt glad och lättad över att hårt slit och kämpande ger resultat till slut.
Sommaren innan jag började utbildningen satt jag på möte med försäkringskassan och Arbetsförmedlingen, de gjorde sitt bästa för att få mig att förstå att jag skulle aldrig kunna bli sjuksköterska, jag var ju cp-skadad. Var jag inne i en förnekelse fas, förstod jag inte mitt eget bästa? Jag blev erbjuden att skriva på min förtidspension, jag gjorde aldrig det. Tack och lov för det idag.

Jag har en spännande framtid framför mig som jag ser fram emot. Förändringar i min skada kan absolut komma att ske och jag kommer aldrig att bli en "vanlig" sjuksköterska i mångas ögon men jag kommer att bli en sjuksköterska på mina villkor och jag tänker vara tillfreds med det.

Jag får ofta kommentarer som att allt går som jag vill, jag är alltid glad och jag får allt att låta så enkelt. Mitt liv är precis som alla andras en himla blandning av allt. Jag kämpar för det jag tror på även om det tar tid. Jag försöker  så långt det är möjligt att fokusera på det som är bra i mitt liv även i tuffa stunder. Jag vill inte fokusera på det som är jobbigt, hur skulle man då orka?

Jag vill ta tillvara på det som får mig att må bra nämligen Tim, Linus, mina vänner, nära och kära och mina drömmar!

Ha det gott alla där ute!
 lika många kramar som stjärnorna!


Morgon mys med mina hjärtan, det är äkta lycka det!

19 Maj, En massa plugg.

Imorgon är det bara två veckor kvar av den här terminen, ännu ett år på sjuksköterskeprogrammet är till ända. Hjälp vad fort de här två åren har gått. Två otroligt roliga och lärorika år har det varit. Nästa år är jag helt plötsligt färdig utbilad, ja om allt går vägen och all praktik som jag har kvar att göra går vägen. Jag tror det och vill det så jag ska bli klar tillslut. Jag får mycket frågor om vad jag ska göra när jag är klar, jag har mycket tankar, idéer och planer men jag behåller de för mig själv än så länge. Jag vill ta en bit i taget även om tiden går fort så är det mycket kvar att göra innan jag är klar. Tids nog får ni också veta.

Just nu ligger fokuset på den stora tentan i neurologi som är den 3:e juni, det är runt 300 sidor att plöja igenom. När vi var i Lycksele i April gjorde varje basgrupp en film på temat palliativ vård och det svåra samtalet, alltså att ge och samtala med patienter och anhöriga om svåra besked. Imorgon ska vi ha seminarie om filmerna det ska bli intressant.

Ha det bra alla där ute!

Kram

17 Maj, Världens goaste Tim fyller 4 år!

Idag fyller världens goaste Tim 4 år! Att det redan har gått snart fyra år sedan jag hämtade hem Tim. En av mitt livs lyckligaste dagar! Sedan dess har det bli många, många mys, bus och lekstunder med många, många härliga skratt! Bättre kan det inte vara! Dagen idag har inte varit ett undantag. Mycket mys och Många härliga skratt, denna födelsedag även med älskade lillebror Linus! En underbar dag bland många andra med mina älskade kissekatter! Tim vill berätta själv om sin födelsedag så han gör det på sin blogg!

Kramis på er!
En uppskattad födelsedagspresent från Matte!

14 Maj, IKEA gånger 2!

Vissa dagar undrar jag om det finns några högre makter som prövar ens tålamod? Idag har varit en sådan dag! Det började redan igår kväll, när jag surfade ut på IKEAs hemsida för att kolla lagerstatusen på födelsedagspresenten jag tänkt köpa till Tim. Barkarby hade bara några få kvar men i Kungens kurva skulle det finnas flera. Nästa steg var att beställa färdtjänst och när jag loggade in på färdtjänstens internetbeställning fanns inte IKEA i Kungens Kurva med i systemet men Barkarby gick bra. Kommentarer på detta är väl egentligen överflödiga, men snälla SLL, vi bor i en stad med TVÅ IKEA varuhus!! Det var försent att ringa beställningen så jag tänkte att jag ringer på morgonen istället. Imorse beslutade jag mig för att åka till Barkarby i alla fall, det är så mycket närmare och jag skulle hinna handla mat också.

När vi kommer till Barkarby möts vi av ett "vi bygger om kaos" och "hela norra stockholm tillbringar klämdagen på IKEA". Naturligtvis hade husdjurs hörnan fått flytta på sig så det tog evigheter innan vi hittade den, vid bild och ram av alla ställen! När vi kom dit fanns det bara EN kvar av den sorten jag skulle ha! Den höll jag hårt i kan jag säga, hade någon tagit den hade jag bara råkat mosa fötterna på dem!
De hade utförsäljning i husdjurshörnan så jag passade på att köpa nya stora matskålar och fina underlägg till Tim och Linus matplatser. Vid den här tiden varje år har IKEA sin sommarkolletion och där ingår sugrör! Då får man 200 sugrör för 9 kr. Så jag köpte 1400 st vilket är en årsförbrukning för endast 63 kr. Vilket då kan jämföras med ICAs storpack 200 sugrör för 29:50 kr, Jag älskar IKEA!

Jag tycker det är mysigt att gå på barnens IKEA, nej jag har inga barn men mycket utav sakerna kan man använda till två underbara kissekatter! Det mesta av Tim och Linus saker är köpta där. Det som behövs är en massa härlig fantasi och världens bästa assistenter som hjälper mig att förverkliga mina idéer göra det fint till mina kissar. Förvarningsnät är jätteroliga att klättra i, och backarna med hjul på är roliga att busa i. Idag köpte jag en lekmatta för bara 39 kr, som blev en mycket uppskattad bus och klösmatta. Nu är Tim och Linus jätteduktiga med att inte klösa på mina möbler. Kanske just för att de har många platser där de får vässa klorna?!
När vi började gå mot kassorna hörs ett meddelande i högtalarna.
- Vi har förnärvarande problem med vårt betalkortsystem och kan inte ta emot några betalkort. Vi ber er ha överseende med detta.

Det är lugnt tänkte jag, det finns ju bankomat på nedre botten, men den var borttagen pga renoveringen. Jag svor bara lite när vi hängde upp påsen vid caféts förvaring. Personalen stod och delade ut godis som tröst. Jag hade tappat humöret för länge sen så jag vill INTE ha något godis. Det var bara att ta taxi hem, ta ut pengar och åka tillbaka.

Jag hade personalbyte när jag kom hem så det var bara för mig och Jenny att rusa till centrum, ta ut pengar, rusa in på coop och handla det jag behövde. Sedan hem och slänga in sakerna innan taxin kom igen! Beställningscentralen hade ganska kul när jag ringde från Ikea för att beställa en resa tillbaka. Då var jag skitsur, men nu kan jag väl bjuda på det.

Min påse var tack och lov kvar när vi kom så det blev middag på IKEA innan vi åkte hem. När vi kom hem väntande två glada kissar som nyfiket hjälpte till att ställa sina saker på plats. Så mysigt när jag köper saker till dom, de blir så glada. Mest tur är väl att Tims 4 årsdag på måndag är räddad! Kommer bli så bra, ska lägga ut kort på måndag!

Ha en fortsatt trevlig helg alla där ute!
Stora Kramar



21 September 2007 - 5 Maj 2010.

Vad är det för konstig tidsperiod? Tänker många av er nu. Ja, det kan vara många saker. För mig är det en period i mitt liv då jag har utvecklat mitt skrivande enormt mycket och tack vare det lärt känna mig själv på ett nytt sätt. Jag har tillbringat oräkneliga timmar framför datorn skrivandes på många uppskattade texter. Hur många sidor det blivit vågar jag inte ens gissa.  jag har fått lära känna två underbara och fantastiska vänner, Linn och Hanna. Vi har tillbringat många timmar när vi har skrivit tillsammans trots att vi bor på så olika platser. Det är fascinerande ändå att en tv-series hemsida vars forum blev en mötesplats för många, att jag just där skulle  börja skriva igen och träffa nya vänner. Tiden har gått och serien har fått sitt slut.
 I ärlighetens namn var det på tiden, den har spårat ur för längesen! Haha! Inte ett helt oväntat slut, i vissa delar slutade den som den började.

Tur är väl att vänskapen är starkare än så och att skrivandet fortsätter ändå!
Men Tack Svt för en serie jag ALDRIG skulle se! Det blev bara 185 avsnitt! Undrar ni fortfarande vilken serie jag pratar om? Men hallå, det är ju Andra Avenyn förstås!
Dagen till ära träffade jag Linn som är på besök i Sverige. Tack för en mysig eftermiddag på stan vännen!

2 April, Långfredag!

Glad Påsk till er mina kära läsare hoppas att ni har en skön fredagskväll och en bra start på påskhelgen. Det har vi i alla fall. Imorgon kommer Mamma, Pappa, Mattias, Jennie, Mormor och Morfar hem till oss över helgen, det ska bli mysigt!

Om en dryg vecka är det dags för mig att bege mig upp till Lycksele och träffa klassen, det ska bli så kul. Jag ser fram emot att få hålla mitt föredrag om Cp-skada och att leva med funktionshinder. Jag håller på att sammanställa en informationsfilm som mina assistenter och assistansbolag hjälper mig med. Jag hoppas bara att vi ska hinna bli klara, men det kommer vi bli. I snart tre veckor har vi filmat och Tina har hjälpt mig med manus och klippning. Jättetack Tina utan dig skulle detta drömprojekt aldrig blivit av. Tack, Tack!

Nu ska jag fortsätta klippa lite film innan veckans tv-höjdpunkt Solsidan! Min humor i ett nötskal, underbart att det blir en säsong till.

Ha det bra alla!
Massa kramar

1 April, Mina älskade hjärtan!

Idag hämtade jag Tim och Linus. Tim blev jätteglad och var genast framme och hälsade medan Linus var lite fundersam, typ som jaha, kommer du nu! Du har faktiskt varit borta länge från mig, varför fick inte jag vara hos dig? Det gick i alla fall fort över och under kvällen har han åkt permotaxi mest hela tiden, bäst att hålla koll på Matte! Det är skönt att ha dem hemma igen och höra de välbekanta ljuden, tassar som studsar mot golvet, knaprandet när någon äter, krafsandet från badrummet, braket när något välter, jamandet efter mig, eller som nu total tystnad och båda utom synhåll det är hyss på gång.

Det har gått lite drygt ett år sedan jag fick veta att Tim har hjärtsjukdomen HCM. Sjukdomen upptäcktes av en slump och Tim hade och har fortfarande inte några fysiska symtom av den, men ändå någonstans fråga mig inte hur så hade jag känt på mig under en tid att han hade sjukdomen. Jag hade planerat att jag skulle göra ett ultraljud på Tims hjärta senare den våren men jag hann inte. När så beskedet kom så var det jättejobbigt och sorgsna dagar, jag grät floder över att behöva förlora det bästa och det finaste jag har. Det var så det kändes där då. Tim kände naturligtvis av att jag var ledsen och jag insåg att jag kan ju inte sitta här och vara ledsen jämt det kommer ingen av oss må bättre av. Istället började jag leta fakta kring HCM, det var ingen munter läsning, din katt kommer dö, skrek hemsidorna och det stod allt man behöver veta om hur ens katt tas om hand efter döden så det vet jag allt om. Det var ju inte riktigt det jag ville veta, jag ville veta hur man tar hand om sin katt när den har fått diagnosen. Något sådant fanns inte. Under den här tiden läste vi om hjärt och kärl sjukdomar på min utbildning så jag började helt enkelt fundera över vad är det främsta råden som ges till hjärtsjuka människor? Jo, se över kosten, röra på sig och fylla livet med en massa bra saker så man mår bra i själen. (Gäller inte bara hjärtsjuka utan alla) Det var ju saker som jag skulle kunna göra för Tim också, bättre att prova än att inte göra något. Fodret var det lättaste att byta ut, att aktivera Tim var klurigt!

Tim är en livsnjutare av stora mått att spana och mysa är hans grej att springa efter plastmöss, det var för kattungar. Laserpekaren blev räddningen och jag har förbrukat några vid det här laget. Sen att fylla livet med bra saker, jag ville så gärna att han skulle få en kattkompis. Även om jag var hemma hela dagarna så var ju upptagen mycket. Att skaffa en kompis till honom hade funnits i tankarna i ungefär ett år men inte blivit av av flera skäl, ekonomiska och sen det där med rätt tidpunkt. Jag var rädd för att folk skulle tro att jag försökte ersätta Tim i förtid om jag skaffade en kattunge efter beskedet om Tims sjukdom så jag höll tyst om mina tankar. Hemska tanke inget kan någonsin ersätta vare sig Tim eller Linus men det finns alltid folk som tänker så himla mycket så jag behöll mina tankar för mig själv.

Jag kollade lite efter uppfödare i Stockholms län, den där våren men hittade först inget och då fick det vara. I slutet av Maj var jag uppe i Umeå och en kväll när praktiken hade varit förjävlig och jag trodde att jag skulle få avsluta utbildningen surfade jag runt på uppfödare för att skingra tankarna. Då hittade jag en familj i Vallentuna och otroligt men sant så skulle de ha kattungar i Juli. Jag slängde iväg ett mejl där jag presenterade mig och Tim. När jag la mig den kvällen var jag lite glad. Dagen efter fick jag svar, att vi kunde höras under sommaren när kattungarna var födda. Kanske skulle det bli något?

Första veckan i Juli var jag hos min familj på västkusten, jag ville inte berätta något om mina planer förrän jag visste om det skulle bli en kattunge. Jag ville överraska. Jag visste att första kullen skulle födas runt 4:e juli, så det var spännande. Den 6 Juli plingar det till i mobilen när jag sitter i bilen på väg från Ullared med mamma och pappa. Jag hade fått ett mejl där det stod att kattungarna var födda. Då hade jag riktigt svårt att inte berätta men jag ville vänta.
Eftersom Tim alltid hade varit bra kompis med Paolas katt Matilda så hade jag nog tänkt ge honom en tjejkompis men så vet vi ju att det inte blev. Tur är väl det! Linus valde mig precis som Tim gjorde så bättre kan det inte vara.

Det blev en stor omställning för både mig och Tim när Linus flyttade hem till oss. Linus skulle ha all min uppmärksamhet och myste jag med Tim då blev han genst svartsjuk. Jag hade trott att Tim skulle vara den som visade Linus sin plats med det blev tvärtom till en början. Jag och Tim som alltid haft våra mys och pratstunder, de försvann, Tim hade inte ro han var tvungen att hålla koll på Linus.
Linus leker vilda lekar här hemma och Tim iakttar honom nyfiket även om han inte själv deltar. Tycker han bara att Linus är jobbig eller kommer de att bli vänner?
Under jul och nyår händer någonting. Vi är på besök hos familjen, en plats Tim älskar att vara på, en plats Linus inte varit på och en plats jag inte bestämmer på. Äntligen får Tim visa Linus hur saker och ting ska vara. Det märks att de blir mer betydelsefulla för varandra.
Detta märks tydligt när vi kommer hem igen, de leker med varandra och nu tar även Tim initiativ till lek. Han kan till och med leka med en plastmus men bara i smyg, märker han att jag ser blir han generad.
I slutet på Januari händer något jag saknat. Tim sitter på Gammelmorfars pelare och jamar. Så där gör han alltid när vi ska ha vår mysstund. Linus sitter på pelaren brevid och tittar men han går inte emellan och stör som han annars gjort. Äntligen!
I Mars i år var Tim på årskontroll av sitt hjärta, hans blåsljud är bättre tack vare motion och viktnedgång och hans sjukdom har inte försämrats. Tim är idag en glad kisse som har fått tillbaka glimten i ögat som fattades för ett år sen. Han är familjens livsnjutare av stora mått men hänger numer gärna med på hyss när tillfälle bjuds.
Linus, ja Linus är det busigaste och charmigaste troll jag mött. En äventyrare som gärna provar gränser så länge Matte är i närheten så man har någonstans att ta vägen när världen blir otäck! Idag vet jag att jag gjorde rätt som skaffade en kattkompis till Tim, idag har jag två harmoniska katter som njuter av livet på sitt egna sätt. Jag är stolt över att få vara deras Matte!

Ta hand om era husdjur och ta vara på tiden! Det är guld värt!

31 Mars, Hemma igen!

Kändes som jag hade varit borta en evighet när jag kom hem idag. Känns ofta så när jag har varit inne på sjukhus av någon anledning, tiden stannar liksom. Jag lyckades få i mig dem fyra literna saltlösning, trodde faktiskt inte jag skulle fixa det men klockan 01.00 var jag klar. Utan Emmas stöd och alla glada tillrop på facebook så hade det nog inte gått! Tack alla! Mobilt bredband är en himla bra uppfinning var väldigt tacksam att jag hade det igår. Kunna sitta och skingra tankarna på sjukhuset genom att prata med vänner, titta på Svt Play så jag kunde se finalen av Mästarnas Mästare och titta på film.

Dygnet på Ersta gick ändå över förväntan tack vare min klippa Emma och underbar personal på vårdavdelning 3, om jag kunde vara säker på att all vårdpersonal var som de på Ersta skulle jag inte vara rädd att besöka sjukhus längre. Det är inte de stora komplicerade medicinska kunskaperna som gör mig trygg. Det är dem där små sakerna som kan verka obetydliga vid första ögonkastet, men som får enorm betydelse och skapar trygghet när de väl uppmärksammas. Som att lyssna till hur mina kuddar måste ligga för att jag inte ska få så ont. Komma förbi rummet och kolla läget och bara prata lite om jag inte har hört av mig på en stund. De säger åt mig flera gånger att det är okej att be om hjälp. När jag väl ber om hjälp och det tar lite lång tid så gör det inget. Framför allt så tar de sig tid till att lyssna till vem jag är som person och hur jag mår. De pratar alltid till mig i första hand, de involverar bara min assistent när jag visar att det behövs. Jag beundrar verkligen deras arbete och jag hoppas att jag kan bli en lika duktig sjuksköterska jag också en dag. Tack Sabina, Ulrika, Jenny, Robert för allt stöd och hjälp. Robert har följt mig ända sen 2000 så det är några år nu!
Undersökningarna gick bra men att sövas är ju alltid läskigt så jag fick hålla Emma i handen tills jag somnade. Narkosläkaren sa åt mig att tänka på något jag tyckte väldigt mycket om när jag skulle sövas för då blir det inte så läskigt. Jag tänkte på Tim och Linus förstås!Det hjälpte! När jag vaknade höll Emma mig i handen. Undersökningen på tarmen visade att jag har en känslig och irriterad tarm, inget farligt men kan vara påfrestande och jobbigt i vardagen ibland. Sjukdomen kallas Colon irritable, eller IBS och innebär att tarmen arbetar ojämnt. Känns skönt att få besked och att få prata om det. Mina sväljsvårigheter ska utredas vidare så jag känner mig oerhört lättad och tacksam! Nu ska jag sova så jag orkar hämta hem mina älskade hjärtan imorgon!

Tack så jättemycket för alla fina hälsningar!

Ha det gott alla!
Massa Kramar

30 Mars, Känns som att dricka direkt ur medelhavet!

Hej alla där ute!

Ni är säkert i fullfärd med att fixa och stöka inför påskhelgen. Det gör inte riktigt jag. Jag befinner mig just nu på Ersta sjukhus. Jag tillbringar kvällen med att dricka 4 liters saltlösning. Mm, det är lika äckligt som det låter. Känns som att dricka direkt ur medelhavet. Jag ska inte salta min mat på ett halvår framöver och jag ska inte dricka lingondricka på evigheter. Jag har nämligen de senaste fyra timmarna druckit 3 liter saltlösning och 1,5 liter lingonricka. Lingondrickan gör det möjligt att stå ut så just nu älskar jag lingondricka. Imorgon kommer jag hata det, That`s it! I normala fall får jag inte i mig mer än knappt en liter vätska per dygn så min matstrupe gör ont just nu!

Imorgon klockan 9.00 blir det först koloskopi, när de går in via ändtarmen och och kollar hur mina tarmar ser ut. När det är klart blir det gastroscopi, då går man in via munnen ner till magsäcken och kollar hur det ser ut. Det blir min åttonde gastroscopi, undra om jag kan vara med på någon rekordlista med den siffran?! Jag kommer att vara sövd hela tiden så jag kommer inte känna något. Det är en liten underlig känsla det där med att vara sövd, vara borta i ett drömlöst land. Jag vill inte vara ensam när jag vaknar ur narkosen, det är min största skräck. Skönt att jag har Emma hos mig. Jag får inte ha mina assistenter på sjukhus för att lagen är så men Emma är hos mig ändå. Är obeskrivligt tacksam för det. Tim och Linus är hemma hos Emmas pojkvän Erik, medan Emma är hos mig så man kan väl säga att de har delad vårdnad om oss just nu! Tim och Linus mår som prinsar och Linus hade haft sin vanliga nattritual med att partaja med toaborsten.... En liter saltvatten kvar! Håll tummarna för mig imorgon bitti! Kramar

11 Mars, En himla blandning

Hej alla där ute i den stora vida världen!

Det börjar kännas i luften att våren är på väg, solen har tittat fram flera dagar i rad nu och det går att ta sig fram ute på trottoarerna det gillas! För två veckor sedan gick det knappt att ta sig fram, jag skulle till vårdcentralen och normalt sätt tar det en kvart att gå dit då tog det 40 minuter och kostade många svordomar på den katastrofala skottningen i den här stan. Nu när det har börjat töa så börjar saker fungera som vanligt igen. Känns som det är lite typiskt svenskt. Trots att vi borde vara experter på att leva i snö(o)väder så blir vi lika chokade varje år. Jag är inget fan av vare sig snö eller kyla så jag är glad att det börjar försvinna nu!

Så vad har jag gjort sen sist? Förra veckan var jag på vårdcentralen och tog prover och fick läkarintyg, jag avslutade veckan med en dugga på Neurologiska och Reumatiska sjukdomar. Det gick oförskämt bra med tanke på att jag var så grymt trött. Under helgen så hyrde jag film flickan och tidresenärenshustru, båda är mycket bra och rekommenderas varmt.

I måndags åkte jag till praktiken för att hämta mina saker, var tvungen att sluta så snabbt så jag hann inte få med mig alla saker. I tisdags var jag tillbaka på vårdcentralen, har för låga blodvärden så det behövdes tas flera prover. Blir lätt så när man har svårt att få i sig och behålla näring. Känns bra att det följs upp i alla fall, då blir det lite lättare för mig också.

Den 30 Mars ska jag läggas in på Ersta så ska de göra lite undersökningar på Magen och tarmarna, ska bli skönt att det blir gjort. Åh, ja, jag kommer vara hemma till påskhelgen. Då kommer familjen och mormor och morfar hit och hälsar på. Det ska bli mysigt.

På tisdag är det Tim och Linus tur att besöka doktorn. Tim ska göra en årskontroll på sitt hjärta och Linus ska faktiskt kastreras! Han är mellan tak och golv just nu! Mest tak för att vara ärlig eller ovanpå tv:n i vardagsrummet. Jag har snart ingen tv kvar där. Han är skitsur och arg på allt och alla. Sover gör han inte heller. I natt fick jag stänga ute honom från sovrummet. Han jamar och klättrar på allt!!!!!! Kan det bli tisdag fort nu.... Jag älskar Tim och Linus över allt på denna jord men jag blir galen på Linus just nu. Jag blir så jäkla rädd att han ska skada sig, materiella saker bryr jag mig inte om det kan man alltid ersätta på något sätt men en Linus eller Tim går inte att ersätta. Linus förstår dock inte att min ilska är av oro utan han blir lika arg själv och ska hämnas. I natt tror jag han slog alla rekord när han tog sats från tv:n i sovrummet för att hoppa efter spotlighten i taket..... Det gick bra med både Linus och Tim stackarn som låg under men som sagt kan det bli tisdag nu!

När det har blivit ett lugnare här hemma ska jag ta en tripp till IKEA. Jag är tre krukor, två fönsterlampor och en hallmatta fattigare! Undra varför?

Kram på er!


2 Mars, Halloj Världen!

Nu var det grymt längesen som jag skrev här, det har och är fortfarande en massa saker som stjäl min tid från att sitta här. Tusen Tack för alla hälsningar och tankar ni är så himla goa. Jag fick en chock i fredags när jag fick se statistiken för sidan under den gågna veckan, över 4000 hade besökt sidan! Makalöst! trodde jag läste fel väldigt många gånger! TACK alla!

Så vad har hänt i mitt liv sen sist? Allt har väl inte blivit som jag hade tänkt mig, har blivit tvungen att flytta fram min praktik åter igen då jag har för stora problem med magen. Känns frustrerande och jobbigt men jag har för lite energi för att orka. Så nu är läkarordinationen vila och ta hand om mig själv, i slutet av Mars månad ska jag äntligen få komma till världens bästa Mag och tarm-team på Ersta. Då ska vi nog få ordning på det här. Måste ge en eloge till Mag och Tarm enheten på Sabbatsberg också för allt stöd och hjälp. Jag har haft många läkarkontakter genom mitt liv men det är bara i mitt mag och tarm team som jag känner mig sedd som en hel människa. Borde ju vara så inom vilken vårdenhet som helst men så har det aldrig varit för mig. På Ersta har de alltid tagit mig på allvar och lyssnat på mina behov. Min refluxsjukdom är ju lite komplicerad men det är en speciell känsla att vara ihåg kommen av personalen efter alla dessa år! Det skapar trygghet!

En stor Kram till mina lärare och handledare på praktiken för ert stöd och hjälp. Jag kommer att återuppta praktiken när jag mår lite bättre. Förhoppningsvis kan jag hoppa på Praktik del 2 som börjar V.16.
Fast först siktar jag på Lyckseleresan V.15, längtar så efter att få träffa mina klasskompisar. Åh, vet ni vad? Jag ska hålla ett föredrag om att leva med funktionshinder när vi är i Lycksele. Jag får möjlighet att delge mina klasskamrater något som jag länge tyckt fattats i Utbildningen. Ett mål som kommer att gå i uppfyllelse.
Jag och några av mina assistenter håller som bäst på att spåna och plocka fram material.

Vi ska ha en dugga på fredag (läxförhör på Universitetsspråk) på Neurologiska och Reumatiska sjukdomar. Har inte hunnit och orkat läsa så mycket då jag hade praktik förra veckan och sen mått dåligt men jag ska göra ett försök tänkte jag. Har lite annan teori att ta igen också, ska pyssla med det nu när jag ska vara hemma.

Snart ska huset jag bor i få två nya våningar, ny fasad och en omgjord innegård! Jag ser verkligen fram emot det även om det kommer bli jobbigt att bo på en byggarbetsplats framöver. Men så fint det kommer bli, så skönt att slippa skämmas över att man bor i Sveriges fulaste hus! Snart kommer de att riva min balkong! JIPPIE! Jag kommer få en ny och fin som jag kan glasa in! Jag är så lycklig över detta! Ni som varit hemma hos mig förstår precis vad jag pratar om! Min balkong är platsen gud glömde!

Natti, Natti!
Kramar i Massor.

8 Februari, Lite ändrade planer!

Har precis haft chatt-möte med Irina och Jenny, vi har skrivit klart vårt arbete om konflikthantering. Det gick bra och är väldigt intressant. I eftermiddag skulle jag ha påbörjat min praktik men imorse beslutade jag och en av mina lärare att jag ska läsa klart denna kursen först som slutar nästa fredag. Så om två veckor börjar jag praktiken istället. Det känns bra att få ta en sak i taget just nu, har inte riktigt att ork och energi att göra allt samtidigt. Hade det här varit för några år sedan så hade jag bitit ihop och kört på ändå. Det är väl en del av den personliga utvecklingen att inse sina begränsningar och att det inte är en svaghet utan tvärtom. Mina klasskamrater går inte ut på praktik förrän V.10 och det innebär att jag parallellt med min praktik skulle ha fixat grupparbete och tentor de kommande veckorna. Nu gör jag klart det teoretiska först så jag kan lägga all min energi på praktiken. Jag är så glad och tacksam att jag har så mycket stöd från mina lärare och klasskamrater som jag har de är guld värda! Nu ska jag ta tag i dagens fortsatta pluggande, 10 dagar kvar till tenta!

Solen skiner här idag, hoppas att den gör det hos er också!
Ha en skön dag alla där ute!
Kram!

7 Februari, New look!

Japp, idag har jag färgat och gjort slingor i håret. Riktigt snyggt blev det! Tack snälla Emma för hjälpen. Känner mig lite piggare och gladare nu! Ändrade doseringen på en av mina mediciner i fredags och första dagarna blir man galet trött så igår hade jag och grabbarna mysdag i sängen, hela dagen! Eller ja, jag och Tim hade det, lilleman passade på att röja järnet här hemma. Eller vad sägs om toapapper och sugrör över hela huset! Nu är det nystädat här hemma i alla fall! Såg ni melodifestivalen igår? Inga höjdarlåtar tycker jag, lite tjatigt att Ola sjunger om ytterligare en "Natalie". Salems låt var fin men det saknades något. Jessica Anderssons låt var jättefin, kul att hon äntligen fått en låt där hon får visa vad hon verkligen kan. Anders Ekborg är en grym musical artist men melodifestivalen, nja..... Undra om Svt varit desperata på programledarfronten i år? Dolp Lundgren? Jag vill ha tillbaka Kristian Luuk! Punkt!
Nu ska jag sätta mig och plugga en stund innan gänget från Köping dyker upp i tv-rutan.
Önskar er en skön söndags kväll! Kramis!

4 Februari, Idag tänker jag vara stolt och Glad och det kan inte ens Försäkringskassan förstöra!!!

Fick ett väldigt trevligt mejl när jag loggade in imorse, JAG KLARADE STATISTIK TENTAN!!!!!!!!!!!!! Ja, jäklar det gick vägen! Jag och statistik är nu mera en möjlig ekvation, känns väldigt trevligt, kanske blir jag en grym forskare trots allt!
Idag ska jag bara vara glad och stolt och kurera min förkylning!

Ha en bra dag alla där ute! Massa kramar till er!
Störst kram till Jennie för att du fick mig att tro på mig själv!

2 Februari, Rykten sprids fort!

Hej alla kära läsare!

Ryktet om min startade namninsamling har spridit sig fortare än jag vågat hoppats på! I skrivandets stund har 74 personer skrivit på, tusen tack! Fortsätt och sprid den så har vi större chans att påverka!
För min egen del så har jag nu skaffat ett juridiskt ombud som ska bistå mig under min omprövning av assistansen. Känns bra jag tänker inte svara på vilka frågor som helst. På måndag ska jag påbörja min praktik är det tänkt, jag hoppas att jag ska ha ork och tillåta mig själv att känna glädjen inför det som jag innerst inne gör. Tror att det blir bra bara jag kommer dit, när arbetskläderna väl är på får "privata Caroline" tas paus några timmar och det är bara fokus på patienterna som gäller! 

Tack alla för ert stöd och engagemang det betyder mer än ni kan ana. Vill rikta en stor kram till mina underbara klasskamrater, tack för ert enorma stöd!


Ha det bra alla där ute och kämpa på.  Min Mamma brukar säga att allt har en lösning, tror att det finns en lösning på detta också! Det gäller bara att orka kämpa på längs vägen och kanske lyckas vi ruska om socialdepartementet på samma gång!


Många kramar till er alla och kom ihåg att ni är värdefulla, nu och för alltid!

24 Januari, Trött!

Jag funderar på om jag har tappat min energi i snön eller nått för jag är jättetrött. Hoppas att det töar snart så jag kan hitta den igen. Jag har haft en lugn helg, har sovit och myst en massa med grabbarna! Idag bestämde jag mig för att åka en sväng till Kista galleria, klippning stod på schemat. Beställde färdtjänst till kl.14 och 14.30 kom bussen eftersom föraren blandat ihop beställningarna och åkt till den kund han skulle hämtat efter mig. Jag undrar vad den kunden tyckte om att bli hämtad sådär 45 minuter för tidigt! Nåväl ingen skada skedd! Sen 2008 kan man göra ett förval för sin färdtjänst här i Stockholm. Det innebär att jag som kund kan välja ett enskilt bolag. Jag tycker att det är positivt för det gör att det blir en mer personligt inriktad service. Sedan sommaren 2009 har jag Samtrans som förval. Jag är jättenöjd med mitt val och det känns tryggt och positivt att alltid bli vänligt bemött när man ringer oavsett tid på dygnet, med kort varsel eller planerade resor. En annan sak som jag uppskattar mycket är det ett begränsat antal förare som kör mig, visserligen ett stort antal men det är välbekanta ansikten. Många lär man känna och de mig. Det brukar var ett visst antal som kör kvällar/nätter och helger när jag har varit ute och det är kul. Förarna är alltid trevliga och även om det sker misstag som idag så ber dem alltid om ursäkt. Det känns också som att förarna gillar sitt jobb och tar det på allvar, de förstår att de arbetar med människor. Så bor du i Stockholms län och inte gjort något förval så rekommenderar jag det gula alternativet! Jag kommer behålla mitt förval även under 2010!

Åter till min dag, det blev klippning i alla fall. Inga stora förändringar bara jämna till det lite jag vill att det ska växa ut igen. Jag byter ständigt frisyr aldrig nöjd någon längre period men variation är trevligt och aldrig tråkigt. När jag satt hos frisören såg jag att jag hade värsta märket i pannan a la Harry Potters ärr! Inte snyggt! LINUS!!! Linus väckte mig på sitt vanliga sätt imorse dvs viftandes med ena tassen i mitt ansikte och det är inte försiktigt. Nu råkade väl några klor sticka ut också! Jag ska hälsa på på min kommande praktik plats imorgon så jag måste sminka över mitt Harry Potter ärr på något effektivt sätt. Annars så blir det
- Hej, det är jag som är Caroline, jag är inte bara sjuksköterskestuderande jag är Matte också! Behöver ju inte komma dit första gången och se riven ut i ansiktet.

Min praktik börjar den 8 Februari men imorgon ska jag dit och hälsa på lite känns skönt eftersom jag inte fick någon praktikplats under höstterminen så har jag inte varit och praktiserat sedan i somras. Så det känns bra att få hälsa på lite först. Jag ska ha praktik 6 veckor medan mina klasskamrater ska ha praktik 4 veckor. Jag får längre tid på mig för att jag ska praktisera halvtid men också för att jag ska få längre tid på mig med praktiska moment så det känns bra. Jag ska vara på Rehab Station Stockholm ska bli skönt att vara på en arbetsplats med personal som både har och inte har funktionshinder. Ingen som kommer titta konstigt på mig! För övrigt så kommer den kommande veckan att bjuda på arbete i den nya basgruppen, träff med Liza Marklund, läkarbesök och träning en himla blandning med andra ord.
Nu ska jag göra ordning inför tv-kvällen här hemma, det blir i en annan del av köping och Johan Falk så klart!

Ha det bra alla!
Många kramar

19 Januari, Det är mycket nu!

Ja, så kan man sammanfatta min tillvaro just nu och då är bara studierna en liten del av det. Studierna som annars är hela min tillvaro måste nu göra plats för försäkringskassans omprövning av min assistans. Denna psykiskt nedbrytande process måste jag genomgå vartannat år. Då måste jag sitta och försvara varför jag anser mig behöva assistans och varför det tar si och så många minuter att gå på toaletten. Det låter sjukt jag vet, men sanningen är lika sjuk för det är så det går till. Det får en att känna sig som en potentiell terrorist som ska inställa sig till förhör vartannat år. Det känns ungefär som att livet står stilla och man bara väntar på att få besked. För våra kära beslutsfattare så är mina assistanstimmar bara siffror på ett papper som kostar jäkligt mycket pengar. För mig handlar mina assistanstimmar om min mänskliga rättighet att få fortsätta leva mitt liv som vilken annan individ som helst i detta land. Verkligheten fungerar dock inte så, pengar ska sparas. Kanske drabbas jag? Jag vet inte än........

De kommande veckorna ska jag göra några läkarundersökningar, det känns alltid nervöst speciellt när det känns som att kroppen inte är helt i form. Får helt enkelt ta ett steg i taget och se vad det blir.

Nästa vecka ska jag i alla fall göra något jag har drömt om i väldigt många år. Jag ska träffa Liza Marklund! Jag älskar hennes sätt att skriva och hon inspirerar enormt mycket i mitt skrivande. Det ska bli så spännande att få träffa henne, men jättenervöst!

Jag såg Avatar i helgen vilken häftig film alltså! Huvudrollsinnehavaren sitter i rullstol och han är marinsoldat!  COOLT!!!

Om allt går som planerat börjar jag vårens praktik om tre veckor, jag ska vara på Rehab station Stockholm, en enorm möjlighet för mig!

Ikväll har jag tittat på Mästarnas Mästare, jag fastnade verkligen för det förra året och inte mindre detta året. Stefan Holm är med en utav mina idrottsförebilder näst efter Kajsa. Varför det undrar ni? Stefan ser möjligheter i allt och ger aldrig upp! Han har alltid målsättningen att göra sitt bästa, han är alltid påläst och vill sina konkurrenter väl. Det ska vara en rättvist fight!

Nu ska jag försöka sova så att jag orkar upp imorgon!
Kramar till er alla!
Stefan ger sig aldrig utan en fight! Det gör inte jag heller!

15 Januari, Vad det är gött!

Hej mina kära läsare!

Två veckor har redan passerat av 2010 och jag skriver mitt första dagboksinlägg först nu! Fy skäms på mig!Men jag har en väldigt bra ursäkt jag har skrivit en grym projektplan de senaste veckorna! Det känns ändå inte helt fel att inleda 2010 års dagbok med dagens datum för vet ni vad? Idag avslutade jag termin 3 på sjuksköterskeprogrammet! Officiellt har jag klarat av halva utbildningen! Känns overkligt! Jag är grymt trött efter dagens tuffa examination men det gick vägen till slut. Jag och Lars lyckades få nästan full pott på vår projektplan som handlade om Barn och smärta. Det har varit otroligt kul att jobba tillsammans under de här veckorna och nu ser jag fram emot C-uppsatsen om ett halvår. Under eftermiddagen och kvällen så har jag verkligen försökt förstå att på Måndag börjar jag termin 4, men jag gör inte riktigt det. Det är för bra för att vara sant men himla gött! Under veckan som har gått har jag kollat lite jobb inför sommaren, jag kan ju jobba som undersköterska nu så vi får se .  Hittade även intressanta tjänsster som forskningssjuksköterska, det skulle vara något för mig det! Ja, vem vet vad som händer om ett och ett halvt år!

På Måndag börjar vi en ny kurs som är som klippt och skuren för mig. Ledarskap i vården, så nu kommer mina juridikböcker till användning! Känns jättekul att få kombinera mina favoritområden i 5 veckor, kan inte bli bättre! Men först ska jag ha en skön helg och bara mysa!

Förresten så har jag en grym träningsvärk och det är inte p.g.a datorn utan Friskis och Svettis. Var där igår och det var..... ja om jag uttrycker mig såhär, när jag var helt slut och mjölksyran värkte i armarna tittade jag på klockan och insåg att det bara gått 10 minuter av passet! Ingen kondis här alltså dags att ta tag i det! Imorgon lär jag inte kunna röra mig!


Det är många som trott att jag inte skulle ta mig såhär långt som jag har gjort, men ni är desto fler som trott på motsatsen. Tack till er alla där ute som stöttar och ivrigt hejar på! Till er som är lite mer skeptiska så säger jag bara: man ska inte räkna ut någon förrän motsatsen är bevisad!


Kramar till er alla där ute i stora vida världen!

Skriv en kommentar: (Klicka här)

123minsida.se
Bokstäver kvar: 160
OK Skickar...

linda | Svar 06.12.2010 23.04

Förresten, vet inte om du har adressen. Här är den varjefall. http://mammatillkotten.blogspot.com Kramar

linda | Svar 06.12.2010 23.03

Lycka till imorrn på Huddinge! Skönt att du äntligen ska få opereras (smart att vänta till efter c-uppsatsen, även om vi gärna hade velat ha dig i Hemavan oxå).

Jessica | Svar 28.08.2010 01.21

När du kommer tillbaka från Turkiet så får du höra av dig när du vill komma på besök! :D KRAM

Jessica | Svar 27.05.2010 23.18

Tittade på dokumentären om Candrah idag på Tv4play. Och jag håller med, hon var verkligen en stark person! Men det är du oxå! :D Massa kramar ses snart!

Veronica Tiger | Svar 06.05.2010 20.34

Ja träffade en av mina vänner genom blocket.se då jag köpte en U2-biljett av henne å sen dess har vi hållt kontakten.

Veronica Tiger | Svar 31.03.2010 21.36

Toaborten av allt! Vilken syn

Carro 02.04.2010 00.25

Ja, Toaborsten är en av Linus favoritleksaker nattetid! Tur att det finns avmaskningsmedel!

Carro | Svar 09.02.2010 22.57

Tack så mycket! Självklart kommer det att komma tuffa tentor framöver! Fast nu har jag klarat av de tentorna som jag alltid fasat för! Det är underbart skönt!

Kusin Magnus | Svar 08.02.2010 21.02

Hej! Var inne en runda på din blogg och läste att du klarade tentan i statistik. Gratulerar! Alla har vi tampats med statistik men det finns värre tentor.

Carro | Svar 07.02.2010 01.56

Tusen Tack! Snälla ni!

Se alla kommentarer

| Svar

Senaste kommentarer

30.05 | 13:48

Stort tack för en bra beskrivning av fördelarna med peg...Precis vad
jag behövde läsa.Mvh Irma..Om du kan besvara några frågor via mejl vore
jag tacksam.

...
07.01 | 21:51

Hej Carro,
Först vill jag säga tack! Tack för att du delar med dig! Jag hoppas behandlingen hjälpt något?

...
29.11 | 14:20

Hejsan Jag ramlade in på din sida , fastnade för inlägget om ditt Funktionshinder ,
Jag har själv Spastisk Diplegi.
Ville egentligen bara säga hej :D

...
09.10 | 03:53

Förstår hur du kan känna dig, känner nog ungefär likadant, även om jag har en annan typ av besvär.
Men nu har jag iallafall sluppit ut från sjukhuset...

...
Du gillar den här sidan
Hej!
Prova att göra en egen webbsida precis som jag.
Det är enkelt och du kan prova helt gratis.
ANNONS